”Skriv om din tid som riskkapitalist”, sa redaktören när jag bad om nåd, uppskov och inspiration inför min månatliga krönika. Då får det väl bli så.

Rent monetärt är den karriären hittills inte mycket att skryta om.

Om det funnes en maratontabell för riskkapitalister och affärsänglar vore jag som Billingsfors, det där gärsgårdsgänget från Dalsland som ligger ohjälpligt sist i fotbollens dito.

Som många andra kom jag in i riskkapitalbranschen vid yran runt millennieskiftet.

Det fanns en fantastisk tid med enorm optimism och tro på entreprenörskap och ny teknik.

Det var också en ofta omskriven naivitet om både vad som krävs för att skapa företag och vad dessa ska värderas till.

Den första lärdomen infann sig snabbt: det här var det klart svåraste jobbet som jag hade haft. Tidigare framgångar inom storföretagsvärlden vägde ganska lätt.

Jag kom direkt från Microsoft där pengar vid den tiden var en nästan fri nyttighet till en miljö där allt skulle skapas från början.

Att sätta sig in i affärsplaner, putsa kristallkulan och avgöra om man skulle satsa både egna och andras pengar gav mycket vånda och många sömnlösa nätter.

Berömda namn i styrelsen betydde föga för bolagens framgång.

På vårt Startupfactory fick vi in över 2 000 affärsplaner och jag tittade själv på minst 300 av dem.

Det vore intressant att låta forskare gå igenom allt material och se vad som hänt med alla idéer och människorna bakom dem.

Många av de nydanande tankar som vi både förkastade och investerade i är i dag vardagsmat på webb, Iphone och Android – platsbaserade tjänster, sociala nätverk, e-handel på mobiltelefoner som klarar allt.

Måhända finns där i arkivet embryon till nästa Skype eller Spotify.

Arkiv, förresten, alla planer lades i en vad jag fruktar nu försvunnen accessdatabas.

Hur ska framtidens historiker bära sig åt när de ska dokumentera vår tid?

Förra bubblan byggde på en exit-ekonomi där bolagen skulle säljas till minst tio gånger värdet till storbolag som använde aktieboken som sedelpress. Det går att skapa värde på bara tre år löd ett av stridsropen.

I dag är förutsättningarna, insikten och mognaden en helt annan. Man inser att det ofta tar tre år för att förstå vilken business man egentligen befinner sig i.

För tio år sedan innebar startandet av den minsta webbshop eller det minsta programbolag stora investeringar i it-system och distribution.

I dag kommer man igång med mycket små medel och kostsam och osäker distribution har ersatts av appstores med omedelbar global närvaro.

Tålamod är en dygd och man håller i slantarna och förstår att försäljningen är minst lika viktigt som teknikens briljans.

Det var aldrig en internetbubbla utan det var finansmarknaden som kokade över, som just den marknaden tenderar att göra vart tionde år.

Men it-branschen ruskar av sig och fortsätter att leverera mer värde till en allt lägre kostnad för konsumenter och företag.