Det finns risk för några allvarliga missförstånd i debattartikeln som jag vill ge som feedback till Patrik Hermansson och Christer Berg.

Det första är påståendet att felrekryteringar kostar stora belopp. Jag ser en risk i att påståendet kan missuppfattas som att det är i rekryteringssteget som bristerna existerar, när det i själva verket ofta är användning och integrering av nya medarbetare som inte fungerar.

Min erfarenhet är att det i många organisationer finns en kombination av övertro på egen ledarförmåga och kompetensbrist inom social och kulturell utveckling hos chefer på alla nivåer, främst i de högre skikten.

Det andra är att talent management handlar om att identifiera, hantera och följa talangerna så att de utvecklas. Det går att misstolka som att de talangerna kan klara sig själva och att de är superhjältar som kan lösa problem i isolation.

Så är det ju inte, och de här stjärnorna behöver ett lag att leverera och utvecklas inom.

Det laget är viktigare än den enskilda talangen, och talent management handlar lika mycket om praktisk utveckling av individernas team skills som deras fackmässiga kunskaper.

Det tredje är det slutliga konstaterandet att problemet är att vi saknar struktur och verktyg för att tillvarata dessa guldklimpar.

Det kan förleda läsaren att tro att det är verktyg som löser problemen, när det ofta är en kombination av struktur och kultur.

Många av de stora och allvarliga problem som hindrar både produktivitet och välmående, både hos talanger och hos oss andra, är kulturella.

När vi jobbar med kulturell utveckling skapar vi öppenhet, ansvarstagande och trygghet.

Det gör att jag vågar vara den jag är i fler sammanhang, för jag vet att jag är betydelsefull, kompetent och omtyckt både för mina brister och mina styrkor. Om jag då är en oerfaren ledare vågar jag berätta om mina tankar och känslor, och jag förmår lyssna på feedback från andra.

Jag ser utbildning och coachande som stöd och möjligheter och inte som kritik mot min kompetens.

I otrygga organisationer ser vi hot och skräms av dem, i trygga organisationer ser vi möjligheter till konstruktiv utveckling och gläds åt dem.

Hermanssons och Bergs debattinlägg är både aktuellt och viktigt, och jag hoppas att det finns möjlighet att komplettera för erfarenhetens och ledarnas skull.

Som sagt, jag brinner för frågan och gillar verkligen att ni på IDG/CS arbetar med ett brett perspektiv så att vi inte landar i Ipadtester varje dag. 

Peter Axelsson organisationskonsult, IT-Arkitekterna