Persondatorn drogs in i en allt djupare kris i takt med att den närmade sig 30-årsdagen i augusti. Persondatorerna blir som tvättmaskiner, helt utbytbara. Frågan om vilken hårdvara en pc bygger på blir ointressant i takt med att komponenterna blir allt mer lika. Samtidigt uppvisar de största servrarna, stordatorerna, en häpnadsväckande ökningstakt.

Mycket tyder på att persondatorn får kortare livslängd än stordatorn. Största skillnaden mellan person- och stordatorer är att de senare sällan går att byta ut. Stordatorerna är som gigantiska lastfartyg som drar den tyngsta bördan på storföretagens och myndigheternas it-avdelningar.

Stordatorn har hållit sig kvar i toppen av värdekedjan, medan persondatorn har hamnat på botten. Pc-marknaden faller nu fritt och pc:n får allt hårdare konkurrens från plattorna, som så småningom sannolikt eliminerar persondatorns största konkurrensfördel: tangentborden.

Nyligen bestämde sig HP sig för att kasta ut pc:n, ett affärsmässigt riktigt beslut, med pc-marknadens marginal- och omsättningstapp (se sid 18–19). IBM gjorde det för sex år sen och behöll stordatordivisionen, som lever i högsta välmåga.

För it-cheferna gäller det ändå att ha is i magen. Persondatorn utraderas inte, lika lite som stordatorerna gjorde när persondatorerna kom. Även om pc-försäljningen faller dramatiskt finns en stor installerad bas som lever många år framöver. Tekniken lever vidare.

Den lärdomen är nödvändig att pränta in, både när framtiden ska planeras och när analysföretagen släpper profetior om att teknik X slår ut teknik Y.