Om det är så, och mycket talar för det, borde slutsatsen vara att man inte bör driva stora projekt. Om vi tittar på vissa av våra svenska myndigheter är det inte svårt att hitta belägg för denna slutsats. Hos till exempel RFV borde det nog råda ett förbud mot utvecklingsprojekt som har en budget på över, säg, 100 miljoner kronor.

En av de saker jag reagerar på med RFVs misslyckade projekt är att en av de inblandade har förklarat att målet var att "skapa en teknisk plattform som under en tioårsperiod ska utgöra basen för verksamhetens modernisering". Den som säger så har inte koll på läget. Att tro att det går att ha en sådan framförhållning är, minst sagt, naivt. Om vi bör ha lärt oss något om IT så är det detta. Övertro på framförhållning ger inte bara en grogrund för misslyckade projekt, utan framför allt för system som inte fungerar och för missnöjda användare.

Prata med personal på vilken försäkringskassa som helst och fråga om de är nöjda med sina system. Jag lovar, svaret blir att de inte är nöjda.

Pratet om tioårsplaner ligger i linje med en annan kommentar som jag hört ofta: ett av de största problemen med stora projekt är att målen för dem är otydliga. Det är svårt att tänka sig ett mer otydligt mål än att skapa en teknisk plattform för de närmaste tio åren. Det skulle vara skapa en teknisk plattform för de närmaste tjugo åren.

Jag tror inte att det enbart är myndigheter som syndar med misslyckade projekt. Vi får helt enkelt inte höra talas om när privata eller börsnoterade företag går på pumpen. Kanske döljer sig här kreativ bokföring i Enron- och Worldcomklass. Hur ofta har kostnaderna för misslyckade projekt tagits upp under allmänna poster i redovisningen? Ganska ofta, skulle jag tro.

Företag kan dessutom leva med misslyckade projekt om de i det stora hela går med vinst. Och går de med förlust kan de alltid skylla på lågkonjunkturer eller på företagsfientliga regeringar. Eller glömma allt och starta ett nytt stort projekt.

Läs också CS artikel "Dålig kunskap kvaddar stora projekt".