I Tallungs värld har programmeraren stora friheter och ett kreativt och roligt arbete. Jag är en hängiven programmerare men det är med dubbla känslor jag håller med honom. Ja, systemutveckling och programmering är kreativt, vilket är bra för mig och mina kolleger, men det är just därför vi lider av de kvalitetsproblem som Keefe beskriver. Programkoden blir vildvuxen och präglad av den enskilda programmerarens egna infall. Sådan är programmeringens natur.

Keefe skriver att IT-avdelningarna måste sluta "sponsra dålig programmering". Problemets kärna är att all programmering är dålig. Inte i sina enskilda funktioner, utan därför att komplexiteten i hela programkoden som en produkt utgörs av, är så mycket större än summan av dess delar. Att underhålla 10 MB källkod är en omänsklig uppgift, ändå är det en liten produkt med dagens mått mätt.

Programkod är som betong, formbar en kort tid innan den stelnar. Man kan gjuta på mer betong men får då något ännu tyngre och klumpigare. Många metoder och verktyg har genom årens lopp adresserat problemet. Men framgångarna är blygsamma eftersom man ändå alltid slutar med en stor betongklump av manuellt skriven kod.

Vi kan inte fortsätta så här. Systemutvecklingens bas får inte vara den ostrukturerade textmassa vi kallar programkod. Basen ska vara strukturerade, sökbara beskrivningar som inte kasseras bara för att man byter programspråk eller operativsystem. Kan vi komma dit? Självklart! Men det är långt kvar. När
vi är där lämnar jag med glädje programmeringsartisteriet för att bli så produktiv som jag och mina kolleger borde kunna vara.

Per Ekman