För få vill bli utvecklare och det leder till kris. Affärsutvecklare sitter med fantastiska idéer som skulle generera massor av pengar om de kunde realiseras. Men eftersom det saknas utvecklare läggs de på hyllan. Där blir deras idéer liggande tills de blir värdelösa. När jag möter företrädare för branschen kommer bristen på utvecklare alltid på tal oavsett hur samtalen börjar.

Spolierade affärsmöjligheter gör att desperationen hörs i deras stämmor och lyser i deras ögon. Artikeln ”För få vill bli utvecklare” sammmanfattar läget. När Lynx Management, ett av Sveriges mest framgångsrika fondbolag, inte får tag på systemutvecklare är läget desperat. Arbetsgivarna hittar projektledare, men inte systemutvecklare. Hur blev det så?

Svaret är att det är flera orsaker som samverkar. En faktor är att konkurrensen från lågbetalda indiska programmerare avskräcker yngre människor från att välja att bli systemutvecklare. En bättre förklaring är att bristen på utvecklare uttrycker en djupare samhällsförändring, som kort och gott innebär att individens förmåga att vara social står högst på statusstegen.

Med social menas att i alla lägen ha en åsikt eller en fyndig kommentar om vilken sak det än månde vara. Håkan Juholt är ett lysande exempel. Han visar att en individ med ambition att bli statsminister utan att tveka kan uttrycka totalt verklighetsfrämmande åsikter: mobiloperatörerna ska ha 100-procentig täckning.

Räddningen i en tillvaro där åsikter står som nyårsfyrverkerier på himlen, eller skenande popcornmaskiner, finns i det ingenjörsmässiga greppet. Ett problem ska lösas. För det krävs en hänsynslös uppriktighet för att komma till problemets kärna. I processen att ringa in det avslöjas allt dilettanteri och därmed också alla dilettanter. Med den här metoden ställs frågorna utan att ta hänsyn till någons eventuella välbefinnande. När målsättningen är att ringa in ett problem med syftet att kunna lösa det upplevs många tekniker som burdusa och föga sociala.

När problemet är väldefinierat återstår lösningen. Det arbetet är ännu längre från vår uppfattning om det sociala. Tystnad råder. Jag blir påmind om hur tyst det var kring kaffeautomaten på Matematiska institutionen vid Uppsala universitet i början av 1970-talet. Individer med den här läggningen upplevs som ett hot i en tillvaro där statusuppdateringar och tweets är det som gäller.

De ska redan i skolåldern terapeutiseras så att de lär sig att bli som folk. Men då blir det färre ingenjörer och programmerare. Affärerna uteblir. Projektledarna får inget att leda.

Teknikers och programmerares jobb är grunden för Sveriges välstånd, så låt dem få maximalt utrymme och slippa vara sociala. Den amerikanske tenorsaxofonisten John Coltrane sa sällan nåt på turnéerna. Hans bandmedlemmar var förtvivlade, men det blev bra till slut. Lyssna på ”Cousin Mary” till exempel.