För att framställa dessa plattformar finns det ett stort antal standardorganisationer vars uppgift är att samordna medlemsföretagens ansatser och skapa möjligheter för att rulla ut meningsfulla tjänster och produkter.

Vissa är tekniska protokoll, andra är integrationsspecifikationer, åter andra är inriktade på infrastruktur och arkitektur.

Medlemsföretagen betalar en årsavgift och administration (mejlinglistor, publicering av specifikationerna, pr och mötesadministration) sköts av standardorganisationen.

Fördelarna med att vara aktiv är, förutom att man uppenbarligen är med och bestämmer, tidig tillgång till strategiskt viktig information, ökad kompetens och inte minst bra pr.

Som inbjuden expert i W3C, World Wide Web Consortium, som i sin tur framställer nästan varenda specifikation för internetteknologier värda namnet, har jag under de senaste dryga två åren fått en möjlighet till insyn i hur branschen representeras ur ett nationellt perspektiv.

Det är ingen vacker läsning, åtminstone inte om man är svensk.

Nedan följer en redogörelse för tre organisationer, deras huvudsakliga uppgift och deras medlemsantal (svenska organisationer/totalt).

Valet av organisationer ska inte anses representativt för hela IT-branschen, men dem jag valt framställer ytterst viktiga teknologier och standarder.

W3C: "Leder webben till dess fulla potential". 3/445.

Oasis, Organization for the Advancement of Structured Information Standards, "Driver utveckling, samordning och tillämpning av e-business standarder". 0/247.

WS-I, Web Services Initiative: "Marknadsför Web Services-interoperabilitet över plattformar, operativsystem och programmeringsspråk". 3/129.

Utveckligen (inom standarder för internet, e-business och Web services) tillåter inte Sverige eller svenska företag att vara med och bestämma. Företag och organisationer inom offentlig sektor får snällt anpassa sig till rådande ordning, när denna fastställts. Det finns ett flertal aspekter som är värda att pekas ut.

Ekonomin är inte den bästa. Sett i ett längre perspektiv är det dock värt att fråga sig om man inte vinner på att driva fram standarder (som då blir lättare att implementera i den egna arkitekturen) i stället för att efter att standarderna är fastsatta implementera dem och försöka ta igen konkurrenternas försprång samtidigt. Något för våra företag att tänka på.

Det nationella perspektivet: var inte Sverige en gång i tiden en värlsledande IT-nation? Var då? På papperet?

Vänligen, bästa IT-kommission, titta på dessa (visserligen högst ovetenskapliga) siffror och positionera om Sverige på IT-kartan. Det tror jag vi behöver om vi ska upprätta någon form av balans mellan John och dem som följer efter.

Om inte annat vore det faktiskt trevligt att få prata lite svenska mellan alla möten.

Dimitris Dimitriadis