Det som händer i hjärnan när vi lär oss något och tränar upp en ny färdighet är bland annat att nervcellernas kopplingar, synapser, förändras och att det bildas nya.

Det säger Fredrik Ullén, hjärnforskare och professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

– Hjärnan är ett mycket föränderligt organ. Vi kan se på folk som har tränat mycket att de områden i hjärnan som används faktiskt växer till sig och blir mer välutvecklade av långvarig träning. Väldigt förenklat kan man säga att det är som att använda en muskel som växer till sig.

Den allra viktigaste variabeln för den som vill blir en riktigt duktig expert inom ett område är att träna, träna, träna.

– Mängden målinriktad träning är den överlägset mest betydelsefulla faktorn oavsett vilket område det gäller. Det är expertisforskningens regel nummer ett.

Men även om träning och erfarenhet är viktigast påverkar även personlighets- och begåvningsfaktorer.

– För att bli riktigt duktig är det ännu bättre att ha allt som krävs, och både fallenhet och personlighet har betydelse. För exempelvis uppgifter som är mattetunga spelar allmän intelligens och visuell rumslig förmåga in. För en idrottare är fysiska faktorer viktiga.

Även om det inte generellt går att säga att den som är duktig på en sak automatiskt är duktig på en annan så finns det ett samband. Allmän begåvning och intelligens, IQ, tenderar att slå väldigt brett, konstaterar han.

– Särskilt vid helt nya uppgifter ser man att den som har en hög allmän intelligens är bra på flera saker. Man har lätt för sig helt enkelt. Expertis som man fått av många års träning är däremot smal. Då är man bra på det man övat på och inte på en massa annat.

Fredrik Ullén och hans forskargrupp har flera studier på gång om hur hjärnan fungerar i kreativa situationer. Skillnaderna mellan människor är stora och komplexa.

Kreativitet med utgångspunkt från det verkliga livet handlar om hur man utför sitt arbete beroende på expertis, idérikedom och personlighetsdrag.

Men man kan också se på kreativitet som en begåvningsfaktor, skild från allmän intelligens.

– Då har det mer att göra med idéflöde, hur lätt man ser nya sätt att göra saker på och hur snabbt man hittar olika lösningar på problem.

Han beskriver två sidor hos kreativa personer.

Det ena är ett slags öppenhet – förmågan att se många olika lösningar, komma med många olika idéer, att vara fantasifull och lekfull.

Den andra sidan hos kreativa människor handlar om disciplinerade drag som leder till att man gör något av sina idéer – en förmåga att jobba flitigt och målinriktat och att leverera. Man vet när det är dags att stänga till det öppna tänkandet och jobba färdigt med en idé.

– Det bästa är ofta att hitta en balans mellan idérikedom och disciplin, och att växla mellan dem i olika faser i sitt arbete. Den som bara har de öppna dragen tenderar att få ett bisarrt och excentriskt beteende. Det riskerar att bli mer flum än verkligt kreativa bidrag.

Har du bara den andra sidan och sliter jämt är det kanske produktivt men inte alltid så kreativt.

Flera studier har också visat samband mellan kreativitet och psykisk sjukdom, både bipolär sjukdom och schizofreni.

– Det finns en överrepresentation av psykisk sjukdom bland släktingar till erkänt kreativa personer. Det beror förmodligen på att det finns vissa gener som ökar risken för psykisk sjukdom men som också kan ge ökad kreativitet hos den som förblir frisk.

När det gäller kopplingen mellan schizofreni och kreativitet har en uppmärksammad studie från Fredrik Ulléns grupp visat att låga nivåer av så kallade D2-receptorer i vissa delar av hjärnan kan vara den gemensamma näm-naren.

– Kreativitet som grundas på idérikedom och en förmåga att hitta ovanliga lösningar har likheter med schizofrenas ovanliga och bisarra tänkande, säger Fredrik Ullén.

En teori är att de låga D2-nivåerna gör att thalamuscentret i hjärnan, där information "filtreras" innan den når resten av hjärnan, inte fungerar som det ska.

När thalamus släpper igenom för mycket information överbelastas hjärnan på ett sätt som schizofrena inte kan hantera. Hos den friska personen kan däremot det ökade informationsflödet innebära att de på ett positivt sätt ser mer än andra, fler alternativ och möjligheter.

Ett annat område som Fredrik Ullén har studerat är flow. Flow är ett tillstånd man kommer in i när man gör något aktivt som är en utmaning.

– Det är ett tillstånd av hög koncentration utan att man behöver anstränga sig mentalt. Man blir ett med det man gör och tänker inte på sig själv. Det är ett lyckligt tillstånd där man har flyt.

Nyckeln till flow är att utföra en aktivitet där det finns rätt balans mellan skicklighet och utmaning. Det får inte vara för lätt så att man blir uttråkad eller för svårt så att man blir stres-sad.

– Man tenderar att få flow i det man är expert på. Det kan gälla allt från bergsklättring, schack och dataspel, till skrivande. För att komma in i flow är det bra att lägga mycket fokus på aktiviteten och inte på sig själv. Koncentrera dig på det du gör, hur det känns och återkopplingen från själva aktiviteten.

Hittills har forskargruppens studier av flow utgått från pianospel – Fredrik Ullén är även en professionell konsertpianist.

Men nu ska personer som spelar datorspelet Tetris studeras.

– Datorspel gör det lättare att ha kontroll på svårighetsgraden. De är optimerade för att initiera flow har jag en känsla av. När man har kommit upp till sin nivå i flowzonen höjs svårighetsgraden. Man blir aldrig uttråkad och det är just det som skapar belöningskänslan som gör att man vill fortsätta spela.