CS nyhetschef Linus Larsson om ett hyllat företag som testar gränserna
För drygt ett år sedan, när Wikileaks fortfarande var i ropet, fick Twitters huvudkontor i San Francisco ett annorlunda brev. Det innehöll ett krav, uppbackat av domstol, om att lämna ut information om ett antal användare, alla aktivister kopplade till Wikileaks.

Dessutom förbjöds de att berätta för användarna om kravet. Ett sådant krav kan ett amerikanskt företag inte ignorera.

Däremot gjorde Twitter någonting som bisarrt nog uppfattades som unikt: de överklagade tystnadsplikten och vann. Wikileaksaktivisterna fick veta att deras loggar skulle lämnas ut. Med rätta hyllades Twitter. Företaget hade betatestat en ryggrad, skrev Wired, och uppmanade fler teknikföretag att följa efter.

Inte konstigt då att många slog bakut när Twitter lanserade sin nya censurfunktion i förra veckan. Tanken är att ett inlägg ska kunna blockeras i ett land, men släppas igenom i ett annat. Att Twitter då och då tar bort ett inlägg är i sig inte unikt. Det kan handla om piratkopiering eller förtal, inget nytt där heller. Det nya är att ett inlägg som bryter mot tysk lag nu ska blockeras för twittrare i just Tyskland.

Många såg framför sig hur Twitter därmed knäböjde framför jordens diktatorer och anpassade sig efter deras syn på yttrandefrihet. Jaså, Sultanen finner detta icke önskvärt? Inga problem, vi tar bort det! Funktionen framstår som en censurerande on demand-tjänst.

Men Twitter agerar inte i ett juridiskt vakuum. Amerikanska lagar gäller. När de slår till försvinner inlägg helt, även för den som befinner sig i ett land där det anses okej.

När Twitter rör sig mot nya marknader måste företaget börja förhålla sig till tyska, franska och kanske japanska lagar. Så långt borde frågan inte vara särskilt kontroversiell.

Men vänta tills ett kontor ska öppnas i Kina. Det är då den riktiga prövningen kommer. Hur mycket kan yttrandefriheten relativiseras innan Twitters gloria åker i papperskorgen?