Trojaner är ett slags virus, hör jag på radion. Då suckar nörden inom mig. Det är som att säga att ”päron är ett slags äpplen”.

Äpplen och päron kallar vi för frukt.

Saknas det ett lika kort och lättfattligt ord för virus, trojaner, maskar och andra program som ställer till skada eller spionerar på oss?

Det som min inre nörd kallar för datavirus är skadliga program som sprider kopior av sig själva till andra datorer. Numera sprids virusen genom internet, ofta dolda i bilagor till e-post.

Virus är smittsamma och de raderar filer eller får datorn att krångla.

Maskar, på engelska worms, ställer till trafikstockning. Maskarna fyller varje ledigt minnesutrymme i datorn med kopior av sig själva. De förstör ingenting, men de gör datorn långsammare och långsammare tills den blir oanvändbar.

Trojaner är uppkallade efter den trojanska hästen. Språkligt är det bakvänt, eftersom den trojanska hästen användes för att anfalla trojanerna.

Det kan vara ett spel, en skärmsläckare eller en videosnutt som en användare laddar ner. Programmet gör vad som utlovats, men det är också programmerat att ställa till skada.

Trojanen kan ge avsändaren tillgång till den infekterade datorn genom en ”bakdörr”. Den kan samla in information, till exempel kopiera adresser från adressboken och skicka dem vidare.

Eftersom de flesta datorer är ständigt anslutna till internet är det lätt för trojanen att hålla kontakt med sin herre och mästare. (Det finns program som inte släpper igenom någon kommunikation som användaren inte har godkänt. Pröva gärna.)

Sedan har vi botnät, på engelska botnet. Botnätets skapare har infekterat datorer med program, robotar (därav ordet bot), som kan bida sin tid i månader. Ägarna av de infekterade datorerna märker ingenting. På signal från sin herre och mästare börjar botarna samstämmigt att attackera en annan dator. Det är den som är målet för attacken – det kan vara en bank, en myndighet eller en organisation.

Ofta blir det en överbelastningsattack. Den angripna datorn blir anropad från tusentals håll. Ofta har anropen – till exempel begäran om en webbsida – avsiktliga fel. Felen gör att den angripna datorn sätter igång processer som inte kan avslutas. Resultatet blir att systemet kanske slutar att fungera.

Den verkliga angriparen sitter på behörigt avstånd och skrockar. Angreppen kan bara spåras till de infekterade datorerna, men deras ägare vet inte vad som pågår.

Botnät och trojaner är kombinationer av flera sätt att smussla in oönskade program i datorer, att samla in information och att ställa till skada. Men de är inte virus i ordets egentliga betydelse. Kanske får jag vänja mig vid att all ohyra kallas för virus.

Men det finns alternativ: skadliga program, ond kod, skadlig kod. Svenska Datatermgruppen rekommenderar att vi kallar det för sabotageprogram. Svårt att missförstå.