Daniel Goldberg är nyhetschef på Computer Sweden.
Daniel Goldberg är nyhetschef på Computer Sweden.
Det började med ett reportage i DN om Sollentuna kommuns satsning på pekplattor i skolan.

”Först i tvåan får eleverna papper och penna och skolböcker är snart ett minne blott”, inleds artikeln. Det illustreras med bilder från ettans klassrum på Tegelhagens skola i Sollentuna. Här finns ”inga bänkar eller skåp med skolböcker. Inte ett pennfodral i sikte”.

Sammantaget ges intrycket att eleverna helt slutat använda både penna, papper och skolböcker. Istället ska de lära sig skriva och läsa enbart med sina Ipad.

Kritiken lät inte vänta på sig. Skolminister Jan Björklund gick till hårt angrepp: ”Om man tänker ersätta böckerna fullt ut med digitala hjälpmedel, då är man fel ute. Man måste lära sig skriva för hand i skolan”, sa han och hotade med ett ingripande från skolinspektionen.

På ledarplats i DN kallades projektet för ”pedagogisk naivitet”. I Svenska Dagbladet konstaterades att lågstadieskolorna i Sollentuna kommun ”helt bytt ut papper och penna mot läsplattor”.

Det till synes oanseliga it-projektet utanför Stockholm blev en riksdebatt som avhandlades i morgonsoffor och på kultursidor runt om i Sverige.

Problemet är att det inte var sant. Tegelhagens skola har varken avskaffat böcker, pennor eller papper. Precis som vanligt övar de unga eleverna sina skrivfärdigheter med pennor och målarpenslar. Skolbiblioteket är lika fullproppat med böcker som det alltid har varit.

Inte ens är det så att varje elev utrustats med en Ipad. Till elever i årskurs ett har Tegelhagen köpt ett femtiotal pekplattor. Dessa används som ett komplement i undervisningen, inte för att ersätta någonting annat.

Skolministerns utspel verkar mest ha handlat om reflexmässig teknikrädsla. För någon vidare grund i verkligheten har varken det eller DNs reportage.

Eva-Lotta Kastenholm är rektor på Tegelhagens skola. Hon suckar när jag ställer frågor om projektet.

– Det blev en jättedebatt baserad på ingenting, säger hon.

– Det känns förlöjligande. Att vi inte skulle ha mer vett i huvudet än att bara slänga ut allting och köra på något nytt. Det visar på en bristande tro på vår förmåga och kompetens.

Så snart it förs in på ett område som alla har åsikter om, till exempel skolan, ligger paniken nära till hands. För mycket, för lite, fel genomfört och framförallt: någonting kommer att gå förlorat. Men mänskligheten tappade inte förmågan att slå ihop två plus två i huvudet när miniräknaren gjorde entré. Lika lite kommer pekplattorna betyda att vi glömmer bort hur man ritar bokstäver på papper med blyertspenna.

Istället för att utmåla tekniken som ett hot bör energin läggas på att förstå hur den kan förbättra och förändra undervisningen – precis som nu sker vid Tegelhagens skola.

Därför förtjänar Sollentunas satsning på pekplattor beröm. Och de lärare som ligger bakom mer respekt än ett illa underbyggt tidningsreportage och ett publikfriande debattinlägg från skolministern.