Generationsskiftena i branschen går fort ålders- och teknikmässigt. Trots profetiorna om stordatorernas undergång lever tekniken, med rötterna i 1960-talet, vidare som en fast kärna i många verksamheter.

Samtidigt pensionerar sig de 40-talister som har hållit stordatorerna i gång de senaste åren.

Kvar står banker, storföretag, myndigheter och andra organisationer med jättelika datacentraler där stordatorer är ryggraden. Kvar finns en allt mindre personalpool för att underhålla och drifta systemen.

fast arbetsmarknaden förutspås växa lockar inte stordatorspråk som Cobol och Fortran. Unga lär sig hellre Dotnet eller Java, universitetskurser saknas. Kvar finns YH- samt specialutbildningar. Dessa är utmärkta, men räcker inte för att fylla hålet i samband med generationsväxlingen.

Problemet måste hanteras, både av enskilda organisationer och gemensamma initiativ. Det behövs en samlad ansträngning från utbildningsväsendet och näringslivet.

Alternativet är att stordatorerna måste stängas av på grund av personalbrist eller att 40-talisterna erbjuds att jobba kvar som högavlönade konsulter.

I dag sker också outsourcing av viss stordatorutveckling till lågkostnadsländer som Indien, men det går inte i reglerade sektorer med hindrande lagkrav.

Vem tar initiativet? Utbildningsdepartementet? Universiteten? Användarföreningarna?

En 30-poängskurs i Cobol på Stockholms universitet är ett förslag. Tar ingen tag i problemet, så riskerar generationsväxlingen i it-branschen att tvinga fram ett besvärligt uppvaknande i banker, tillverkningsjättar och myndigheter.