Se bildspelet genom att klicka på pilen till höger.

Det var en gång en konungason som var ute och red i månskenet. Han red genom Dunkla skogen ...

Alla i tvåans klassrum är tysta och de flesta lyssnar uppmärksamt på högläsningen även om någon ser ut att ha försjunkit i sina egna tankar. Det enda som hörs är tuggande på äpplen och riskakor.

Då och då avbryter läraren läsningen och frågar vad ett ord betyder och några nävar åker upp i luften.

Poppel? Ett slags träd. Dunkel? Man ser inte så tydligt, mörkt.

Efter tio minuter är det dags att börja arbeta. Fruktskrutt städas undan och klassen delas in i grupper–de två lärarna tar varsin grupp och en fritidsledare går in och tar en tredje. Några går ut, andra går till skolans mediatek och några stannar i klassrummet för att arbeta med engelska. Datorerna tas fram – de är små och nätta och barnen har märkt dem med sina namn.

Barnen i den här tvåan på Tegelhagens skola i Sollentuna har haft sina egna datorer i skolan ända sedan de började i förskoleklass. Det är deras huvudverktyg och det som i princip ersatt deras läroböcker.

– Vi köper inte in traditionella läromedel längre. Däremot köper vi en massa andra böcker – fackböcker och skönlitteratur, berättar skolans rektor Eva-Lotta Kastenholm.

Skoldebatten hettade till på allvar när Sollentuna nyligen deklarerade att kommunen ska storsatsa på att digitalisera skolan. Inom två år ska alla elever i kommunen – från förskoleklass till nian – förses med digitala hjälpmedel. Det som upprörde var den bild som spreds att surfplattan nu helt skulle ersätta penna och papper.

Det som bidrog till bilden av den pennfria skolan var att eleverna på Tegelhagsskolan inte skrivtränar aktivt förrän i tvåan. Det är sant i den bemärkelsen att det är då den regelrätta hårdträningen börjar men det betyder inte att det inte finns pennor och papper.

– Barnen ritar och de som vill får självklart skriva på papper innan dess, säger Britta Åhlstedt, en av de två lärarna i tvåan.

– Men många barn är inte motoriskt färdiga för att skriva de första skolåren och det här är en beprövad metod. Titta så fint de skriver nu i andra klass, säger hon och hämtar fram en elevmapp.

I mappen finns olika arbeten och pappren är fulla av runda välformade barnbokstäver.

– Det här är en rätt duktig elev, säger hon, men det ser ut så här för många av eleverna.

I stället pekar hon på att de elever som har svårt med läs- och skrivinlärning får en bättre start när de kan koncentrera sig på själva skrivandet och slipper den motoriska utmaningen.

– Jag är övertygad om att några av eleverna i den här klassen skulle haft svårigheter om vi inte jobbat såhär. Nu är det ingen som har sådana problem. Alla skriver längre berättelser och använder fler ord än eleverna gjorde tidigare, enligt min uppfattning.

Inte förrän nästa år kommer den första kullen på skolan som använt dator under hela sin skoltid att göra nationellt prov. Men det interna uppföljningsarbete som görs på skolan ger henne rätt.

– Vi utvärderar löpande resultaten och ser en förbättring, säger Eva-Lotta Kastenholm.

– Om det beror på datorerna eller om det beror på något annat kan vi ju inte säga helt säkert förstås.

Den grupp som stannat kvar i klassrummet kör vidare med engelskan. De får tre olika uppgifter att arbeta med – en av dem är på den stora interaktiva skrivtavlan som hänger på väggen.

– Titta – om ni pekar på lådan hör ni ett ljud – det kan tillhöra djuren som står här på kanten, ”a cat”, ”a frog”, ”a dog” eller ”a bird”, förklarar Britta Åhlstedt.

Hon trycker på en låda som är tecknad på tavlan och det hörs ett jamande – hon drar in ”a cat” och sedan går det att tjuvkika bakom lådan. Mycket riktigt där ligger en liten katt inrullad.

Klassen delar upp sig. Matilda och Noel tränar på skrivtavlan. Bredvid den står en liten stegpall för att barnen ska nå upp till den översta delen om de behöver. Och det gör de ibland.

– Det är roligt att hålla på med tavlan eftersom vi inte gör det så ofta, säger Matilda.

Hon plockar in katten och fågeln och lämnar sedan över den lilla pekaren till Noel så han också får peka sig runt på skrivtavlan och dra objekten till rätt ställen.

Erik sitter vid sin dator och stoppar in saknade bokstäver. ”A ba_ ” står det vid en bild på ett slagträ – och han drar in ett t. Så står det ”a bat” och han får rätt och kan gå vidare.

– Jag tycker mest om datorn. Jag gillar att skriva på tangenterna, säger han.

Han visar hur han, precis som alla hans kompisar, har en egen hemsida som bara han själv och hans föräldrar kommer åt. Där lägger han in de arbeten som han tycker är bäst för att spara dem. Och så kan hans föräldrar titta på dem också.

– Men jag ska byta ut fotot på mig. Jag är så liten på det – jag lade in det för jättelängesen.

Det är tyst och koncentrerat i gruppen – alla jobbar flitigt. Men är det inte risk att det mest blir lek – att man byter ut bokstäver eller bilder tills det blir rätt och inte funderar på vad man faktiskt gör?

– Nej, det upplever jag inte alls, säger Britta Åhlstedt.

– Vi lärare är ju med och handleder hela tiden. De sitter ju inte helt själva.

Strax efter går hon in och påminner de två som just står vid den stora tavlan att säga alla ord på engelska när de klär på en digital pappersdocka byxor, skor och tröja.

Några surfplattor används inte i dag. Det finns en uppsättning men alla elever har inte varsin. En orsak, enligt Eva-Lotta Kastenholm, att de inte har talsyntes – möjligheten att omvandla text till tal. Det används mycket som pedagogiskt hjälpmedel vid just vid läs- och skrivinlärning. Exempelvis kan en röst som läser det barnet skrivit göra att stavfelen hörs.

– När det finns talsyntes till plattorna och fler appar på svenska som vi kan använda så kan jag tänka mig att använda pekplattor i stället för datorer till skolbarnen, säger hon.

– På vår förskola här däremot är det pekplattor som gäller. De kan användas redan av de små som bara är ett och ett halvt år – de kan inte lägga riktigt pussel men de kan lägga pussel på plattan. Men det är ju inte så att det är bara det de gör – det är bara en del av det som de har tillgång till där.

Eva-Lotta Kastenholm är noga med att det som görs på skolan alltid har ett tydligt pedagogiskt syfte.

– Vi har arbetat mycket med svenska och ser verkligen tydliga resultat där. Nu tror jag vi ska titta mer på metoder som passar matte – där tror jag det finns väldigt mycket att göra.

Hon pekar på att mycket av det som används skapas av pedagogerna själva – eller av andra pedagoger.

– Digitaliseringen får oss att samarbeta mer och dela med oss av bra övningar. Även om det också finns läromedel som vi tycker är så bra att vi köper in dem. Men de traditionella läromedelsföretagen tenderar att bara förpacka sina traditionella läromedel i en ny digital förpackning. Och det är vi inte intresserade av.

Att utbildningsministern själv kastat bränsle på brasan i debatten om digitaliseringen i skolan minskar inte Eva-Lotta Kastenholms entusiasm. Utmaningen för skolan är i stället just att hänga med i teknikutvecklingen tycker hon.

– Vad kommer härnäst och hur kan det användas? Det finns så många möjligheter. Vi är mitt i ett skifte nu och jag tror inte pennan finns kvar på sikt – men hur det kommer att se ut i stället vet vi inte ännu. Och om det gör att skoldebatten väcks till liv så är det bara bra, säger Eva-Lotta Kastenholm.