Stockholms Handelskammare har snöat in på öppna data. Det ska rädda Stockholm. Eller i alla fall it-småföretagandet i Stockholm.

Det måste vara den enda handelskammaren som har engagerat sig i frågan kring öppna data.

Antingen är det visionärt och så står vi där om tio år och tackar handelskammaren som startade en våg av smarta tjänster som kunde bygga embryon till internationella tjänsteföretag i lilla Stockholm.

Eller så är det någon tjänsteman som varit på för många nystartkonferenser på Stanford University och tror sig ha sett ljuset. Resultatet blir ungefär som när svenska konsulatet i New York öppnade en filial i Second Life. Det var då det hela liksom dog.

Det finns inget lättare än att hacka på visionärer. Satsar de på fel häst, vilket är rätt troligt när det gäller något så osäkert som framtidens marknad, är det den enklaste sak i världen att peka finger åt visionärerna.

Skulle de mot förmodan träffa rätt går det ofta att konstatera att visionärerna inte gjorde en spänn på det hela. Det var nån annan som knep affären.

Men när det gäller statligt eller kommunalt betalda visionärer ska man vara hälsosamt skeptisk. Jag vägrar tro att Vinnovateknokrater eller Handelskammaranställda har det som krävs för att uttyda stora affärsavgörande trender inom it.

En välbetald tjänsteman har varken lust eller incitament att sätta båten i sjön och testa om en idé eller ett koncept håller.

De kan på sin höjd gå på några prestigekonferenser och berätta det som internets grundare Vint Cerf har surrat om och sen försöka skriva ner det i någon rapport som kanske landar på hyllan hos deras avdelningschefer.

Stockholms Handelskammares engagemang i öppna data kanske inte är fel i sig. Men jag tror inte att kammarens engagemang har någon avgörande påverkan på huruvida småföretagen kommer att blomstra vid Stockholms datakranar eller inte.