Tolv personer arbetar med att få fram material som lagrats i datorer, mobiler och andra lagringsmedier. Runt 100 ärenden kommer in varje år – trenden är en stadig ökning. 2008 hade enheten 60 ärenden. Förra året var omkring 40 procent av dem förtursärenden där det är lagstadgat hur lång tid ärendet får ta. Skäl för förtur kan vara att en misstänkt sitter häktad, att det är ett ungdomsrelaterat brott eller att det behövs ett resultat snabbt för spaningsändamål.

– Den del som vi får in med förtur har också ökat, säger Johan Hultman, chef för datagruppen på Statens kriminaltekniska laboratorium.

På en vägg i korridoren sitter en lång anslagstavla. Där hänger pågående ärenden, ordnade efter hur långt de kommit och vem som har hand om dem. Det är projektmetoden ”Kanban” som används och då är anslagstavlan en viktig del för att alla ska få överblick och kunna komma med förslag.

Hit kommer mobiler och hårddiskar som polisen ute i distrikten inte själva kommer in i. Vanliga, oskadda mobiler klarar polisen av utan att blanda in SKL.

– Det finns speciella verktyg där de vanliga mobilmodellerna dockas in och informationen plockas ut. En viktig del av vårt arbete är också att föra ut metoder till polisen ute på fältet så att de kan klara allt mer av undersökningarna själva.

Mycket av det som kommer in gör det för att det är skadat eller för att det är av ovanliga modeller.

– Vi håller fortfarande på att bygga upp vår verksamhet på mobilsidan men vi siktar på att kunna klara av att få ut information från mobiler även när de legat i en utbrunnen bil, säger Johan Hultman.

Han berättar också om datorn som kastats i en å och som legat där ett tag innan den plockades upp.

– Det hade växt på grönalger. För att testa hur vi skulle kunna tvätta bort det kastade vi en hårddisk i ån och lät den ligga lika länge.

Tyvärr lyckades SKLs forensiker inte få fram informationen på hårddisken den gången.

– Den hade flera lager skivor som vi behövde ta bort och det gick inte att sätta tillbaka dem i exakt samma läge. Det är oerhört svårt att lyckas med det. Japanerna ligger långt framme – de mäter med mikrometrar för att kunna hitta de exakta lägena för diskarna.

För att kunna komma åt informationen när något är skadat krävs ofta reservdelar men det är inte alltid så lätt att hitta.

– Det är ofta så att delen måste komma från exakt rätt tillverkningsserie för att fungera. Då måste vi jaga rätt på den, säger Johan Hultman.

Ett sätt är att kolla vad som finns hos andra kriminaltekniska laboratorier – ett annat är att leta på internet.

– Över huvud taget går en väldigt stor del av vårt arbete åt till att söka information – utan internet vet jag inte vad vi skulle göra.

Förutom att söka på internet och delta i olika forum tar SKL också hjälp av kriminaltekniker i andra länder för att finna nya metoder och få hjälp med kniviga fall.

– Norge ligger långt fram– de tar vi mycket hjälp av, säger Johan Hultman.

Det finns också att hämta från ett kanske mer oväntat håll. Stefan Rhodin som är förste forensiker och den som är mest specialiserad på att komma åt information på skadade mobiler och hårddiskar konstaterar att tillverkarna är snåla med information.

– De vill sällan hjälpa oss genom att berätta detaljer om sina produkter. Så vi använder till stor del kinesisk och rysk utrustning – både mjukvara och hårdvara, för att komma åt informationen. Det är en stor marknad där, säger han.

Ibland är det svårt att läsa hårddiskar för att de är nästan avmagnetiserade.

– Men det finns läsare från Ryssland som är mer känsliga som klarar det.

Ibland handlar det om att hitta algoritmer som kan pussla ihop bitarna när filsystemen bara består av fragment.

Stefan Rhodin visar hur han skruvar på olika värden i ett program för att se vad som kan funka. Det är ett riktigt sisyfosarbete – enahanda och ibland också evighetslångt. Om det väl lyckas är känslan desto starkare.

– När man lyckas och det blir ett genombrott då blir man allt lite mallig, säger han.

Det är inte alltid som det som kommer in är skadat och informationen fragmenterad. Problemet kan vara det motsatta också.

– Det händer också att vi får in väldigt stora mängder av data att analysera. En gång handlade det om 50 terabyte, säger Johan Hultman.

När datamängderna blir så ofantligt stora gäller det wwW att uppdragsgivaren är tydlig med vad man är ute efter så att forensikerna vet vad de letar efter.

– Det behövs tydliga listor på ord och andra sökkriterier. Det är också väldigt krävande rent beräkningsmässigt – bara indexeringen kan ta många timmar.

Helen Carlsson sitter just och går igenom en mängd data som hon just kört genom ett indexeringsprogram.

– Det här är lite extra knepigt eftersom det jag letar efter är på ett annat språk, ett språk som jag inte kan, berättar hon.

– Då gäller det att jag fått rätt stavning på de ord jag ska söka efter, annars är det ju kört. När jag får träff försöker jag kolla det med Google Translate för att se om det verkar relevant.

Men det är inte alltid som forensikerna på it-enheten går igenom de datamängder de räddar. När det exempelvis handlar om barnpornografi är deras uppgift endast att få informationen tillgänglig och sedan överlämna den till polis som har behörighet att gå igenom sådant material.

Information som de faktiskt får gå igenom kan vara tung nog att jobba med.

– Det kan vara sådant som att man ser bilder – helt vanliga bilder – inte otäcka. Men när man känner att det är människor som är inblandade kommer brottet väldigt nära, säger Helen Carlsson.

– Då brukar vi prata med varandra.

När kriminalteknikerna här på SKL lämnar ifrån sig resultaten av sina undersökningar till polis och åklagare finns ingen automatisk återkoppling.

– Vi försöker följa vad som händer och ta del av de domar som kommer till sist. Det är ett viktigt sätt för oss att lära också. Uttrycker vi oss tydligt nog i våra svar? Det vi gör kan ju vara avgörande för domen – våra resultat kan både fria och fälla. Det är ett stort ansvar. säger Helen Carlsson.