Det blir allt mer uppenbart att det fattas flera viktiga politiska pusselbitar i regeringens politik för it i skolan.

I den digitala agenda för Sverige som regeringen beslutade om i höstas är det ytterst kortfattade avsnitt som handlar om it i skolan en minst sagt förbryllande läsning. Här finns visserligen ett tydligt angivet mål: att alla elever och lärare ska ha tillgång till datorer och kunna använda dem i lärandet. Men trots att regeringen konstaterar att det är ett område där den svenska skolan halkar efter redovisas inga skarpa åtgärder för it-målet.

För många skolor spelar den här säregna avsaknaden av politisk handlingskraft ingen roll. Här utvecklas it-användningen i skolarbetet alldeles utmärkt ändå.

Men enligt en kartläggning från stiftelsen Datorn i utbildningen har närmare hundra kommuner ännu inte påbörjat satsningar för digitalt lärande på någon av sina skolor.

Det krävs inga djupare analyser för att slå fast att det tar mycket lång tid att uppfylla regeringens it-mål för skolan. Menar it-minister Anna-Karin Hatt och resten av regeringen allvar räcker det inte med att, som it-ministern gör, åka runt på skolor och prata om it. Det krävs också en tydlig strategi och skarpa åtgärder.

Ett lämpligt första steg är en nationell strategi där regeringen dels preciserar vad den vill uppnå med att öka it-användningen i skolan, dels redovisar ett konkret åtgärdsprogram för hur man når dit.

Men it-ministern har av svårbegripliga skäl sagt att en it-strategi för skolan inte behövs. Kraven på en sådan hörs nu från allt fler aktörer, exempelvis Lärarförbundet och IT &Telekomföretagen.

Är det, som antytts i debatten, politiska låsningar mellan allianspartierna som ligger bakom frånvaron av handling i skol-it-frågan, bör de redovisas öppet för väljarna.