Av
Anders Lotsson är seniorreporter på CS.
Ryktet om skrivmaskinens död lever. Sista tillverkaren av skrivmaskiner har tagit ner skylten – igen. Jag har läst om det flera gånger. Nu är det Godrej & Boyce i Bombay, även känt som Mumbai, som har gett upp. ”Vi får inte många beställningar”, säger vd:n Milind Dukle till Business Standard.
Men de är inte sist. Enligt sajten Gawker tillverkar företag i Indonesien, Japan och Kina skrivmaskiner. Det står inte vem som köper dem.
Inte för att det angår mig. Jag har tre mekaniska skrivmaskiner. Irriterande manicker: man kan inte klippa och klistra. Inte ens radera.
Men för många sitter skrivmaskinen i ryggmärgen. De skriver med dator, men tror att de skriver maskin. Hur vet jag det? Läs bloggar, läs krönikor och spalter på tidningars webbplatser.
Många är skrivna med skrivmaskin. Rättare sagt: av någon som tror att han eller hon skriver på skrivmaskin.
Ta radslut. Du behöver inte göra radslut när du skriver med dator. Du ska inte göra radslut, utom när det är nytt stycke. Låt datorn sköta radbytena.
Ändå. Varje dag läser jag texter på webben som är sönderhackade. En lång textrad följs av en kort textrad. Den korta textraden slutar inte med punkt. Den slutar mitt i en mening. Meningen fortsätter på nästa rad, som är lång. Sedan kommer en kort rad till. Skribenten har uppenbarligen avslutat varje rad genom att trycka på retur. Sedan har textmassan hällts in i en spalt med en annan radlängd. Raderna blev då för långa och måste brytas av.
Resultat: en lång rad, en kort rad, en lång rad, en kort rad.
Skrivmaskiner hade en liten klocka som sa ”pling” när det var dags att byta rad. Det var användarvänligt.
Nu behövs det en användarvänlig manick för att stänga av den betingade reflexen att göra radslut. Ett ”Är du säker?” varje gång någon trycker på returknappen? Eller en elchock?
Hur som helst: lär om! Radsluten gör texterna svårlästa och skapar merarbete för den som ska fixa till texten.
Sedan har vi bindestreck. På skrivmaskiner är det inga konstigheter. Om man närmar sig slutet på en rad och ser att hela ordet ”skrivmaskinstillverkare” inte får plats så avstavar man. Men numera skriver vi inte på skrivmaskin. Oftast avstavar man inte alls när man skriver med dator – om man inte tillhör gruppen som tror att de skriver maskin och därför avslutar varje rad med retur.
Det är den gruppen som ligger bakom de egendomliga bindestreck som man ibland ser i webbtidningar. Ord som inte ska avstavas har bindestreck i mitten, trots att ordet står mitt på en rad.
Ibland beror det på att den som gjort sidlayouten inte behärskar vad som kallas för mjuka eller diskreta bindestreck. Alltså en markering av var ordet kan avstavas, om det behövs – annars inget bindestreck.
Låt publiceringssystemen sköta avstavningen. Deras avstavningsregler är inte perfekta, men de tror i varje fall inte att de hör till en skrivmaskin.
Men de är inte sist. Enligt sajten Gawker tillverkar företag i Indonesien, Japan och Kina skrivmaskiner. Det står inte vem som köper dem.
Inte för att det angår mig. Jag har tre mekaniska skrivmaskiner. Irriterande manicker: man kan inte klippa och klistra. Inte ens radera.
Men för många sitter skrivmaskinen i ryggmärgen. De skriver med dator, men tror att de skriver maskin. Hur vet jag det? Läs bloggar, läs krönikor och spalter på tidningars webbplatser.
Många är skrivna med skrivmaskin. Rättare sagt: av någon som tror att han eller hon skriver på skrivmaskin.
Ta radslut. Du behöver inte göra radslut när du skriver med dator. Du ska inte göra radslut, utom när det är nytt stycke. Låt datorn sköta radbytena.
Ändå. Varje dag läser jag texter på webben som är sönderhackade. En lång textrad följs av en kort textrad. Den korta textraden slutar inte med punkt. Den slutar mitt i en mening. Meningen fortsätter på nästa rad, som är lång. Sedan kommer en kort rad till. Skribenten har uppenbarligen avslutat varje rad genom att trycka på retur. Sedan har textmassan hällts in i en spalt med en annan radlängd. Raderna blev då för långa och måste brytas av.
Resultat: en lång rad, en kort rad, en lång rad, en kort rad.
Skrivmaskiner hade en liten klocka som sa ”pling” när det var dags att byta rad. Det var användarvänligt.
Nu behövs det en användarvänlig manick för att stänga av den betingade reflexen att göra radslut. Ett ”Är du säker?” varje gång någon trycker på returknappen? Eller en elchock?
Hur som helst: lär om! Radsluten gör texterna svårlästa och skapar merarbete för den som ska fixa till texten.
Sedan har vi bindestreck. På skrivmaskiner är det inga konstigheter. Om man närmar sig slutet på en rad och ser att hela ordet ”skrivmaskinstillverkare” inte får plats så avstavar man. Men numera skriver vi inte på skrivmaskin. Oftast avstavar man inte alls när man skriver med dator – om man inte tillhör gruppen som tror att de skriver maskin och därför avslutar varje rad med retur.
Det är den gruppen som ligger bakom de egendomliga bindestreck som man ibland ser i webbtidningar. Ord som inte ska avstavas har bindestreck i mitten, trots att ordet står mitt på en rad.
Ibland beror det på att den som gjort sidlayouten inte behärskar vad som kallas för mjuka eller diskreta bindestreck. Alltså en markering av var ordet kan avstavas, om det behövs – annars inget bindestreck.
Låt publiceringssystemen sköta avstavningen. Deras avstavningsregler är inte perfekta, men de tror i varje fall inte att de hör till en skrivmaskin.
