Dagens krönika handlar inte bara om programutveckling, utan snarare om något som jag misstänker flera känner igen oavsett bransch där rådgivning är inblandat. Alla hamnar vi väl i den situationen då och då.

Med handen på hjärtat så ska jag bekänna något som är lite pinsamt. Förr retade jag mig på när kunder hade bett mig hjälpa dem, bara för att efteråt förminska med att säga att de ville ha hjälp med svåra saker, inte ”det där enkla”.

Låt mig ta ett exempel från ett projekt för några år sedan i Asien. Ett team visade vad de hade gjort och ville ha förbättringsförslag. De skrollade genom lite kod och vid något tillfälle såg jag något som stack ut. Det såg ut som kodduplicering och när vi tittade lite närmare på det så var det enkelt lösbart med en polymorf lösning som blev bra och trollade bort det mesta av koden.

Hmmm... Jag sa ju att det inte bara skulle handla om programutveckling i dag, men ovanstående exempel kan säkert översättas till andra situationer där du försöker hjälpa någon med något du ägnat mycket blod, svett och tårar åt.

Åter till exemplet. Först var de extremt imponerade över att jag råkade se det hela. Trots allt var det ett bra exempel på hur vi mycket enkelt tillsammans justerade en kodsnutt till att bli mycket bättre, placerade ansvaret på rätt ställe och fick radikalt mindre duplicerad kod.

Men ganska snabbt ändrade sig situationen. När vi hade fixat det hela och skulle kolla vidare på koden, så sa de uttryckligen att jag inte behövde titta efter sådana där enkla grejer, det kunde de göra själva. Jag kände mig en smula tillknycklad. De kunde säkert fixa det själva. Men de hade ju bevisligen inte gjort det och för bara en stund sedan var de så överpositiva ...

När liknande saker händer nuförtiden har jag jag ändrat tolkning. I stället för att det retar mig (eftersom det bevisligen var värdefull hjälp då det ”enkla” problemet var i högsta grad verkligt) så påminner jag mig om att det snarare är att se som ett kvitto på att du gör nytta. Efteråt är bra grejer just enkla. Resan dit är däremot inte enkel. Vips så känns allt bra igen för alla inblandade. Kunden får hjälp som han verkligen behöver och jag vet att kunden är nöjd med mitt arbete.

Kanske det kan ses som en vardagligare variant på de där gamla historierna som konsulter älskar att berätta. Till exempel som den jag vill minnas handlade om Picasso som blev ombedd att måla av en dam. Han drog några snabba penseldrag på tavlan, sa att han var klar och meddelade att tavlan kostade tusen kronor. Damen blev ursinnig och sa att hon inte tänkte betala någonting för så lite arbete. Det var naturligtvis synd, hon var väldigt nära att göra en fantastiskt bra affär, det var ett helt livs erfarenhet samlat i de där till synes enkla penseldragen.

Nej, nu ska jag till tandläkaren. Om han bara ville sluta påpeka det uppenbara att jag behöver vara ännu lite bättre med tandtråden.

Fakta

...om tunga teknikfrågor, varannan gång kopplade till systemutveckling och varannan till it-säkerhet. Varje månad kan du läsa Jimmy Nilsson, Robert Malmgren, Ola Bini och Åsa Schwarz.