Av
CS chefredaktör Jörgen Lindqvist om detaljer som ställer till det
Miljardrullningen på Försäkringskassan för några år sedan, som CS nyhetschef Marcus Jerräng grävde fram, är CS-nyheten som våra läsare pratar om när jag träffar dem. Att en statlig myndighet misslyckades så gravt med ett stort it-projekt att 1,5 miljarder av våra skattepengar i stort sett gick till spillo verkar har satt djupa spår hos Sveriges it-proffs.
Men det är lätt att vi fastnar där. Det är, som en klok cio berättade för mig, småfelen som egentligen är värst. Leveransen som funkar – till 85 procent. En brandvägg som trasslar, ett system som inte funkar för alla användare eller hårdvara som inte är driftsäker. När det inte funkar tvingas köparen också att lägga mycket tid och resurser på testning och felsökning. Här gömmer sig kostnader på betydligt mer än 1,5 miljarder kronor.
företag inom bank, finans eller detaljhandel kan ha it-investeringsbudgetar i mångmiljardklassen, så 15 procents resultatbortfall på investeringen blir snabbt stora pengar. För att inte tala om vad som händer med användarnas tillit till it-avdelningens leveransförmåga.
Ja, du fattar. Djävulen sitter i detaljerna, men det brister där. Cio:n som sitter där med det slutgiltiga resultatet har inte samma uppfattning om investeringens verkningsgrad som det såg ut i avtalsspecifikationen för leverantören.
Det är naturligtvis inte så enkelt som att bristerna beror på leverantören. Framgångsrika it-projekt handlar lika mycket om duktiga köpare som säljare, men det är trots allt köparen som till slut står där med skägget i brevlådan om allt inte är som det ska.
I det läget är det högst mänskligt att försöka skyla över felen med bortförklaringar som att ”det mesta är egentligen på plats” och ”vi har bara inkörningsproblem för tillfället”. För även en it-chef vill svara upp mot omgivningens förväntningar, trots att det i verkligheten döljer sig småfel i det nyinköpta it-systemet.
Men det är lätt att vi fastnar där. Det är, som en klok cio berättade för mig, småfelen som egentligen är värst. Leveransen som funkar – till 85 procent. En brandvägg som trasslar, ett system som inte funkar för alla användare eller hårdvara som inte är driftsäker. När det inte funkar tvingas köparen också att lägga mycket tid och resurser på testning och felsökning. Här gömmer sig kostnader på betydligt mer än 1,5 miljarder kronor.
företag inom bank, finans eller detaljhandel kan ha it-investeringsbudgetar i mångmiljardklassen, så 15 procents resultatbortfall på investeringen blir snabbt stora pengar. För att inte tala om vad som händer med användarnas tillit till it-avdelningens leveransförmåga.
Ja, du fattar. Djävulen sitter i detaljerna, men det brister där. Cio:n som sitter där med det slutgiltiga resultatet har inte samma uppfattning om investeringens verkningsgrad som det såg ut i avtalsspecifikationen för leverantören.
Det är naturligtvis inte så enkelt som att bristerna beror på leverantören. Framgångsrika it-projekt handlar lika mycket om duktiga köpare som säljare, men det är trots allt köparen som till slut står där med skägget i brevlådan om allt inte är som det ska.
I det läget är det högst mänskligt att försöka skyla över felen med bortförklaringar som att ”det mesta är egentligen på plats” och ”vi har bara inkörningsproblem för tillfället”. För även en it-chef vill svara upp mot omgivningens förväntningar, trots att det i verkligheten döljer sig småfel i det nyinköpta it-systemet.
