Min sons fröken brukar säga att svenska är det viktigaste ämnet i hans ålder, för utan svenskan kan man inte tillgodogöra sig de andra ämnena. Så sant. Läsförståelse och förmågan att förmedla sig avgör de fortsatta studierna. Konstigt nog verkar Skolverket ha svårt att överföra logiken till barnens beroende av digital kompetens.

En förklaring kan vara att de själva inte är digitaliserade. För många födda före 1985 är datorer i skolan möjligen ett verktyg för att lära sig andra, viktiga saker. Kritiserat verktyg, dessutom. Att förbereda barnen för en digitaliserad värld tycks vara något vi ska lämna till föräldrarna.

Sverige har som mål att bli bäst i världen på att utnyttja digitaliseringens möjligheter, men på våra barns skolor ses digitalisering som en kuriositet. Avsnittet om teknik i läroplanen behandlar hävstång, elektricitet och hållfasthet, men inte ett ord om operativsystem eller internet.

Som exempel på vanliga system i hem och samhälle borde bredband eller nätverk platsa, men inte. Läroplanen tar sikte på trafik-, avlopps- och återvinningssystem. I Kina och Indien ses förmågan att kunna koda lika naturlig som att behärska ett främmande språk.

Våra främsta entreprenörer och snabbast växande företag finns i den digitala världen. Våra barn växer upp till en värld där digital kompetens är en hygienfaktor. Inför det här låter vi respektive rektor lära barnen förstå och fungera i en digital miljö och utnyttja dess förutsättningar. Så blir vi inte bäst i världen.

Precis som med svenska språket är digital kompetens en förutsättning för att lyckas i de fortsatta studierna, i yrkeslivet och socialt. Svenska är både ett eget ämne i skolan och övas naturligt i alla andra ämnen.

På samma sätt borde vi se digital kompetens. Grundläggande kompetens och färdigheter förtjänar egen tid. Därutöver borde det digitala vara en naturlig del som tränas i alla ämnen där det är relevant.

För många skolor är digitalt som hemkunskap, musik eller slöjd. Något vi tar in expertlärare för men som inte berör andra ämnen egentligen. De ser datorn som ett verktyg, men ett digitalt förhållningssätt till information och kunskap behövs inte.

Fortfarande instruerar lärare sina elever att först skriva uppsatsen för hand och få den rättad, för att därefter skriva ut den på dator. Som om datorn vore en skrivmaskin. För vilken framtid lär man ut den färdigheten?

Vi måste sluta se datorn endast som ett verktyg för att lära sig andra saker och något som man kan lära sig behärska hemma. Även om de flesta har en dator hemma är det få föräldrar som klarar av att lotsa sina telningar i en digitaliserad värld: sätta upp mallar, skriva en effektiv söksträng eller upptäcka ett nätfiskeförsök.

Vi har både pennor och datorer hemma, men om vi ska välja är det nog bättre om vi föräldrar hjälper barnen med skönskrivningen.