Från och med i sommar tvingas Telias kunder att betala extra när de ringer webbaserade röstsamtal, till exempel via Skype eller använder andra ip-baserade tjänster med mvoip i mobilen.
Telias vd Lars Nyberg motiverar straffskatten på Skype och andra mvoip-tjänster (webbaserade röstsamtal) med att gratistjänsterna tränger ut annan datatrafik i näten. Nu återstår att se om övriga teleoperatörer är lika stora bakåtsträvare eller om de följer med kundströmmen i stället för att gå emot den.
Beslutet visar att Telias protektionistiska drivkrafter är kvar, medan marknaden går åt ett helt annat håll. Om Telias initiativ bara är ett sätt att vinna tid för att utveckla nya tjänster och komma i kapp nutiden spelar ingen roll. Telias agerande strider mot allt sunt affärsförnuft eftersom det går tvärtemot en utveckling där mobilbaserade tjänster är det som genererar de riktigt stora intäkterna i framtiden.
Det gamla Televerket skyddar en gammal – lönsam men sinande – intäktsström i stället för att utveckla nya och lönsamma intäktsvägar som ligger i takt med kundernas behov och önskemål. Vad de tror sig vinna på kort sikt förlorar de på längre sikt. Vem vill vara Teliakund om man inte får använda leverantörers fiffiga funktioner för ip-kommunikation utan att det kostar extra?
Antingen är man med utvecklingen eller mot den. Det borde Lars Nyberg och de övriga i Telialedningen känna till. Protektionism, eller idén om att man är så stor att ingen kan rubba ens position, visar historien tydligt är dömd att misslyckas.
Det finns många exempel på företag som hållit fast vid affärsmodeller och blivit förbisprungna av den tekniska utvecklingen. Tänk Kodak och Facit och ni förstår vad jag menar.
Förutom att Telias tilltag är affärsmässigt dödsdömt finns det ett annat viktigt skäl till att nätoperatörerna inte ska kunna inskränka medborgarnas självklara rätt att välja vilka tjänster de vill använda i mobilen utan att drabbas av straffskatt.
Vad händer med den personliga integriteten när man börjar lägga upp hinder för en tjänst? Var går gränsen när det gäller exempelvis Facebook? Om jag använder MSN på mobilen, ska Telia filtrera tal och video och ta betalt för det? Jag går så långt som till att säga att det gränsar till censur av sociala medier.
Lars Nyberg, det här är en kamp du inte kan vinna. Den påminner om musikindustrins tidiga krampaktiga försök att hålla fast i en föråldrad musikdistribution innan Spotify och andra digitala musiktjänster kom och löste problemet.
På samma sätt förlorar Telia kampen mot kundernas intresse att kunna kommunicera obehindrat med varandra i mobilen utan den straffskatt där vissa ettor och nollor kostar mer än andra.
Joacim Hillervik
vd, Interoute i Norden
Telias vd Lars Nyberg motiverar straffskatten på Skype och andra mvoip-tjänster (webbaserade röstsamtal) med att gratistjänsterna tränger ut annan datatrafik i näten. Nu återstår att se om övriga teleoperatörer är lika stora bakåtsträvare eller om de följer med kundströmmen i stället för att gå emot den.
Beslutet visar att Telias protektionistiska drivkrafter är kvar, medan marknaden går åt ett helt annat håll. Om Telias initiativ bara är ett sätt att vinna tid för att utveckla nya tjänster och komma i kapp nutiden spelar ingen roll. Telias agerande strider mot allt sunt affärsförnuft eftersom det går tvärtemot en utveckling där mobilbaserade tjänster är det som genererar de riktigt stora intäkterna i framtiden.
Det gamla Televerket skyddar en gammal – lönsam men sinande – intäktsström i stället för att utveckla nya och lönsamma intäktsvägar som ligger i takt med kundernas behov och önskemål. Vad de tror sig vinna på kort sikt förlorar de på längre sikt. Vem vill vara Teliakund om man inte får använda leverantörers fiffiga funktioner för ip-kommunikation utan att det kostar extra?
Antingen är man med utvecklingen eller mot den. Det borde Lars Nyberg och de övriga i Telialedningen känna till. Protektionism, eller idén om att man är så stor att ingen kan rubba ens position, visar historien tydligt är dömd att misslyckas.
Det finns många exempel på företag som hållit fast vid affärsmodeller och blivit förbisprungna av den tekniska utvecklingen. Tänk Kodak och Facit och ni förstår vad jag menar.
Förutom att Telias tilltag är affärsmässigt dödsdömt finns det ett annat viktigt skäl till att nätoperatörerna inte ska kunna inskränka medborgarnas självklara rätt att välja vilka tjänster de vill använda i mobilen utan att drabbas av straffskatt.
Vad händer med den personliga integriteten när man börjar lägga upp hinder för en tjänst? Var går gränsen när det gäller exempelvis Facebook? Om jag använder MSN på mobilen, ska Telia filtrera tal och video och ta betalt för det? Jag går så långt som till att säga att det gränsar till censur av sociala medier.
Lars Nyberg, det här är en kamp du inte kan vinna. Den påminner om musikindustrins tidiga krampaktiga försök att hålla fast i en föråldrad musikdistribution innan Spotify och andra digitala musiktjänster kom och löste problemet.
På samma sätt förlorar Telia kampen mot kundernas intresse att kunna kommunicera obehindrat med varandra i mobilen utan den straffskatt där vissa ettor och nollor kostar mer än andra.
Joacim Hillervik
vd, Interoute i Norden
