Av
Den 13 mars i år dök ett ovanligt inlägg upp på en av Microsofts bloggar. Det var skrivet av James Whittaker och handlade inte om Microsoft över huvud taget. I stället var det en rasande uppgörelse med hans tidigare arbetsgivare som han ansåg hade stagnerat. Strax innan hade han slutat på Google.
”Det Google jag älskade var ett teknikföretag som fick sina anställda att uppfinna. Det Google jag lämnade var ett annonsföretag med ett enda fokus”, skrev den före detta utvecklingschefen på Google. Målet för hans ilska? Det sociala nätverket Google+.
James Whittaker pekar ut Larry Page som den stora boven. Grundaren, som för ett år sedan blev vd för andra gången när Eric Schmidt steg ner, utmålas som panikslagen över hur Facebook fullständigt kör över Googles alla försök med sociala nätverkssajter: Orkut, Buzz och nu senast Google+.
Ledningen blev närmast besatt av att få fart på Google+, vilket ledde till att alla andra initiativ kom i andra hand. Antingen passade en ny idé in i den strategin, eller så var den mer eller mindre värdelös, enligt James Whittaker.
Även utifrån syntes tecken på samma sak. Experimentplatsen Google Labs lades ner. En lång rad mindre lyckade tjänster skrotades. Sökresultat från Google Plus prioriterades upp, vilket innebar att företaget tassade in på det heligaste av alla heliga områden: Att Googles sökresultat produceras av en allsmäktig algoritm utan egna preferenser. Samma algoritm som har sin grund i det som startade alltihop, Larry Pages och Sergey Brins avhandling på Stanforduniversitetet om hur stora mängder information kan sorteras efter hur viktig den är.
Men frågan är om inte bilden av det innovativa Google har varit överdriven sedan länge. Gmail släpptes 2003, Google Maps 2005. Docs har sin grund i Excel-kopian Spreadsheets från 2005 och blev en ordbehandlare 2007. Därefter är det är det svårt att hitta några större nya, lyckade lanseringar förutom webbläsaren Chrome 2008. Och Android såklart, men det har nu gått nästan fyra år sedan de första Androidtelefonerna släpptes.
Ännu mer intressant blir det när man börjar se var dessa produkter kommer från. Algoritmen bakom sökmotorn var en egen uppfinning, akademiskt frammejslad men genomförd i praktiken medan Google var ett ungt företag. Sedan dess har så gott som alla företagets produkter sina rötter i uppköp. Maps, Android, Chrome, Docs, Spreadsheets, Youtube och Analytics. Alla populära, lyckade Googleprodukter. Men också alla helt eller delvis resultatet av uppköpta företag.
Annonssystemen då, som står för nästan alla Googles intäkter? Om det inte vore för teknik från Applied Semantics, köpt 2003, skulle reklamen inte kunna riktas till rätt mottagare med samma precision som den gör i dag.
För att inte nämna Android, som var ett eget företag vid namn Android Inc tills det sögs upp i Googlemaskinen 2005. Faktum är att Gmail kan vara den sista stora, egenutvecklade tjänsten från Google. Även den har senare kompletterats med spamfiltrering från Postini, som Google köpte för 625 miljoner dollar för fem år sedan.
Fram växer bilden av ett företag som köper snarare än uppfinner, expert på att integrera andras innovationer snarare än att komma med egna.
Men Google+ då? Ska det verkligen avfärdas som en skamlös kopia av Facebook? Ta cirklarna till exempel, som låter Googleanvändaren kopppla ihop sig med bekanta, är inte det en innovation som tillför någonting nytt till de sociala nätverkssajterna? Kanske är det ändå Google+ och funktionerna för att hitta bekanta som ska ses som bjässens stora uppfinning på senare år? Nja. Tekniken för det uppfanns inte av någon anställd på Google, utan av företaget Katango. Som Google köpte i fjol.
”Det Google jag älskade var ett teknikföretag som fick sina anställda att uppfinna. Det Google jag lämnade var ett annonsföretag med ett enda fokus”, skrev den före detta utvecklingschefen på Google. Målet för hans ilska? Det sociala nätverket Google+.
James Whittaker pekar ut Larry Page som den stora boven. Grundaren, som för ett år sedan blev vd för andra gången när Eric Schmidt steg ner, utmålas som panikslagen över hur Facebook fullständigt kör över Googles alla försök med sociala nätverkssajter: Orkut, Buzz och nu senast Google+.
Ledningen blev närmast besatt av att få fart på Google+, vilket ledde till att alla andra initiativ kom i andra hand. Antingen passade en ny idé in i den strategin, eller så var den mer eller mindre värdelös, enligt James Whittaker.
Även utifrån syntes tecken på samma sak. Experimentplatsen Google Labs lades ner. En lång rad mindre lyckade tjänster skrotades. Sökresultat från Google Plus prioriterades upp, vilket innebar att företaget tassade in på det heligaste av alla heliga områden: Att Googles sökresultat produceras av en allsmäktig algoritm utan egna preferenser. Samma algoritm som har sin grund i det som startade alltihop, Larry Pages och Sergey Brins avhandling på Stanforduniversitetet om hur stora mängder information kan sorteras efter hur viktig den är.
Men frågan är om inte bilden av det innovativa Google har varit överdriven sedan länge. Gmail släpptes 2003, Google Maps 2005. Docs har sin grund i Excel-kopian Spreadsheets från 2005 och blev en ordbehandlare 2007. Därefter är det är det svårt att hitta några större nya, lyckade lanseringar förutom webbläsaren Chrome 2008. Och Android såklart, men det har nu gått nästan fyra år sedan de första Androidtelefonerna släpptes.
Ännu mer intressant blir det när man börjar se var dessa produkter kommer från. Algoritmen bakom sökmotorn var en egen uppfinning, akademiskt frammejslad men genomförd i praktiken medan Google var ett ungt företag. Sedan dess har så gott som alla företagets produkter sina rötter i uppköp. Maps, Android, Chrome, Docs, Spreadsheets, Youtube och Analytics. Alla populära, lyckade Googleprodukter. Men också alla helt eller delvis resultatet av uppköpta företag.
Annonssystemen då, som står för nästan alla Googles intäkter? Om det inte vore för teknik från Applied Semantics, köpt 2003, skulle reklamen inte kunna riktas till rätt mottagare med samma precision som den gör i dag.
För att inte nämna Android, som var ett eget företag vid namn Android Inc tills det sögs upp i Googlemaskinen 2005. Faktum är att Gmail kan vara den sista stora, egenutvecklade tjänsten från Google. Även den har senare kompletterats med spamfiltrering från Postini, som Google köpte för 625 miljoner dollar för fem år sedan.
Fram växer bilden av ett företag som köper snarare än uppfinner, expert på att integrera andras innovationer snarare än att komma med egna.
Men Google+ då? Ska det verkligen avfärdas som en skamlös kopia av Facebook? Ta cirklarna till exempel, som låter Googleanvändaren kopppla ihop sig med bekanta, är inte det en innovation som tillför någonting nytt till de sociala nätverkssajterna? Kanske är det ändå Google+ och funktionerna för att hitta bekanta som ska ses som bjässens stora uppfinning på senare år? Nja. Tekniken för det uppfanns inte av någon anställd på Google, utan av företaget Katango. Som Google köpte i fjol.
