K Sören Pecén är mångordig krönikör på CS.
Det påstås att när, eller om, Julian Assange ställs inför rätta i Sverige så kommer hans advokater att kräva att det sker i Tylösand.
Det har nämligen visat sig att det är praktiskt taget omöjligt att ta sig till Tylösand.
I varje fall för Atea, som envisas med att ha ”bootcamp” där i maj varje år, trots att det fortfarande är isbitar i vattnet.
Häromåret gick det inte att flyga dit för att islänningarna hade askat i luften. I år gick det inte heller att flyga, för Skyways gick i konkurs.
– Makterna, muttrar Eileen som har snöat in på Strindberg.
Företaget överväger nu att ta till andra färdmedel till Tylösand.
Ett pilotprojekt, fast någon pilot är inte involverad, har iscensatts av Ateas vd Carl-Johan Hultenheim.
Carl-Johan roar personalen i Kista genom att åka inlines. Hittills har han krockat två gånger, första gången med en kollega, nästa gång med städerskan.
Men målet är att hela personalen ska ta sig till Tylösand rulledes.
Det diskuteras också att ersätta Julian Assanges elektroniska fotboja med permanent påsnörda inlines. Det minskar rörelseradien minst lika effektivt.
– Det är också svårt att begå sexuella övergrepp iförd rullskridskor, påpekar Eileen (dock utan att därmed ta ställning i skuldfrågan).
På tal om resor. När HP lanserade sina ultrabärbara datorer i Shanghai för några veckor sedan kom det inga norska journalister. Har norrmän något emot HP? Var de rädda för att missa syttende mai? Inget av ovanstående. Norrmännen fick inte visum. De kinesiska myndigheterna är fortfarande sura för att norrmännen gav Liu Xiaobo Fredspriset 2010.
Jag läste om killen som bodde i flera månader i America Onlines lokaler i Palo Alto. Han sov på soffan i fikarummet och levde på torrnudlarna som ställdes fram varje dag.
– Det var rena helvetet, säger han.
Men efter att han avslöjades har investerarna satsat 50 000 dollar på hans företag. Bara ett tips.
Det har nämligen visat sig att det är praktiskt taget omöjligt att ta sig till Tylösand.
I varje fall för Atea, som envisas med att ha ”bootcamp” där i maj varje år, trots att det fortfarande är isbitar i vattnet.
Häromåret gick det inte att flyga dit för att islänningarna hade askat i luften. I år gick det inte heller att flyga, för Skyways gick i konkurs.
– Makterna, muttrar Eileen som har snöat in på Strindberg.
Företaget överväger nu att ta till andra färdmedel till Tylösand.
Ett pilotprojekt, fast någon pilot är inte involverad, har iscensatts av Ateas vd Carl-Johan Hultenheim.
Carl-Johan roar personalen i Kista genom att åka inlines. Hittills har han krockat två gånger, första gången med en kollega, nästa gång med städerskan.
Men målet är att hela personalen ska ta sig till Tylösand rulledes.
Det diskuteras också att ersätta Julian Assanges elektroniska fotboja med permanent påsnörda inlines. Det minskar rörelseradien minst lika effektivt.
– Det är också svårt att begå sexuella övergrepp iförd rullskridskor, påpekar Eileen (dock utan att därmed ta ställning i skuldfrågan).
På tal om resor. När HP lanserade sina ultrabärbara datorer i Shanghai för några veckor sedan kom det inga norska journalister. Har norrmän något emot HP? Var de rädda för att missa syttende mai? Inget av ovanstående. Norrmännen fick inte visum. De kinesiska myndigheterna är fortfarande sura för att norrmännen gav Liu Xiaobo Fredspriset 2010.
Jag läste om killen som bodde i flera månader i America Onlines lokaler i Palo Alto. Han sov på soffan i fikarummet och levde på torrnudlarna som ställdes fram varje dag.
– Det var rena helvetet, säger han.
Men efter att han avslöjades har investerarna satsat 50 000 dollar på hans företag. Bara ett tips.
