Yttrandefriheten på internet är inte självklar. För oss är den nästan given, och vi glömmer ibland hur lyckligt lottade vi är som lever i en av de öppnaste demokratierna i världen. Det betyder inte att vi ska undervärdera den yttrandefrihet som garanteras oss i grundlag och tradition. Jag kom precis tillbaka från en konferens i Washington DC som Googles kontor där arrangerat tillsammans med en mängd andra. Där talade oliktänkande från flera länder i hela världen. De vittnade om att varje dag de väljer att uttrycka sina åsikter på internet så riskerar de fängelse. Eller värre. 

Det är värt att fundera på. Det internet som vi tar som så självklart, den yttrandefrihet som för oss bleknat till en sorts axiom, är inte på frammarsch i världen. Den är på reträtt.

I många länder fängslas bloggare och andra som på nätet gett luft åt sina åsikter. I andra länder införs drakoniska lagar som i förlängningen innebär att ingen vågar uttrycka sin åsikt. I en tredje kategori länder förbjuder regimen till och med innehav av kommunikationsteknik. I Nordkorea är det ett brott att inneha en fax. 

Vad betyder det då för oss lyckligt lottade, för oss som bor i länder där vi kan skriva vad vi vill på nätet? Det betyder att vi borde inse att det inte är en gudagiven rättighet, utan en rättighet som vi bör vinnlägga oss om att bevara, förstärka och kämpa för.

Vi förtjänar att veta vad staten gör med yttrandefriheten på nätet. Vi förtjänar att veta när något tas ned, när något raderas, när en kommunikation avlyssnas. Vi bör ligga på staten tills den självmant rapporterar om hur den använder den makt som vi gett den att övervaka oss. 

Svaret på den klassiska frågan om vem som ska övervaka övervakarna måste bli vi. Vi måste kräva insyn i hur staten förvaltar sin makt och sina möjligheter att övervaka nätet. Om inget finns att dölja, desto bättre. Vi söker inte hitta svagheter eller övertramp. Vi söker en insyn som tydligt deklarerar att vi aldrig accepterar att yttrandefriheten tvingas på reträtt i Sverige. 

Visst, vi har rätt att kräva samma sak av företag. De borde berätta vad de tar bort, vad de lämnar ut till regeringar och hur de förvaltar den information vi som användare har gett dem. Det är en enorm skillnad mellan företag och stater. Stater har vapen, våldsmonopol och makten att sätta dig i fängelse. Stater kan besluta sig för att rikta den makten mot den enskilde. Därför är det så oerhört viktigt att vi vaktar på vår frihet. 

Det bästa sättet att göra det är att mäta den. Hur många webbplatser har tagits ned i Sverige? Hur många gånger har polisen begärt ut användardata? Hur ofta har kommunikation på nätet avlyssnats och lämnats ut? Hur många gånger har hårddiskar beslagtagits? Hur många gånger har e-post undersökts? Alla data finns – eller borde finnas – i statens register.

Det som gäller nu är att vi som medborgare står upp och entydigt säger: visa oss hur ni förvaltar vår frihet.