Än en gång vill Telia bevara status quo. Nu med hjälp av straffavgift på ip-samtal för att skydda sina höga avgifter på internationell trafik.
När telemarknaden avreglerades under 1990-talet försökte operatören göra något liknande, då för teleledningar som hade installerats i kundernas lokal. Tanken var att ta betalt för kabeln av kunder som ville gå till en konkurrent.
Som marknadssansvarig för datakomtjänsterna på Telia i Stockholm paketerade jag den ”produkten”. Men det var svårt att hitta kundvärdet i något som kunden tyckte sig redan ha betalat för.
Säljkåren var inte heller med på noterna. Dessutom såg vi problem med att bemöta kunder som sa: ”Om det är er ledning, ta då ner den och återställ lokalerna. För vi vill inte ha den” . Lösningen för att hantera den sista frågan blev att ta fram mer juridiskt avancerade avtal.
Det går inte att backa in i framtiden, det vet skivbolagen. I slutet av 1990-talet var de vana vid att få ut uppåt 200 kronor för en cd. Konsumenterna fick betala för alla låtarna på en skiva, även om de bara ville ha en. Det är klart att gratis fildelning lockade.
Skivbranschen bemötte hotet med advokater, som hjälpte till att äta upp företagens snabbt krympande intäkter. Det är först i dag som musikindustrin har börjat komma på fötter igen med hjälp av aktörer som Spotify och Itunes. Aktörerna har gjort det enkelt för kunderna att betala för att lyssna på musik till ett rimligt pris.
De fornstora musikjättarna fastnade i en affärsmodell som fokuserade på cd-försäljning och dyra jurister, i stället för musikupplevelse för kunderna.
På samma sätt är det ingen nyhet för operatörerna att roamingavgifterna länge har stuckit abonnenterna i ögonen. Det går inte att rättfärdiga att priset för ett samtal ökar exponentiellt när man går över en nationsgräns.
Den stora utmaningen för operatörer är att de förr eller senare måste kompensera för ett kännbart intäktsbortfall från roaming. Antingen kan de vara med och styra hur det ska gå till, eller ställa sig på spåret när utvecklingståget kommer.
Telias kärnverksamhet är röstsamtal och meddelanden, enligt Teliasoneras mobilchef Håkan Dahlström, CS 1/6 -12. Naturligtvis ska Telia skydda den.
Men om definitionen av kärnverksamheten håller tillbaka företaget bör definitionen förnyas. Vad sägs om att den handlar om hur Telia blir bäst på att tillfredsställa kundernas behov av digitala medier, till rimliga priser, var de än befinner sig?
Varför inte vikta om balansen från att skydda gamla affärsmodeller till att blicka framåt genom att göra sig själv till sin värsta konkurrent? Att Telia konstant tar fram nya erbjudanden som konkurrerar ut de egna äldre tjänsterna?
Då skulle kunderna glädjas och konkurrenterna få det svårare att hänga med.
Tommy Lindström är ägare till Boom Marketing.
När telemarknaden avreglerades under 1990-talet försökte operatören göra något liknande, då för teleledningar som hade installerats i kundernas lokal. Tanken var att ta betalt för kabeln av kunder som ville gå till en konkurrent.
Som marknadssansvarig för datakomtjänsterna på Telia i Stockholm paketerade jag den ”produkten”. Men det var svårt att hitta kundvärdet i något som kunden tyckte sig redan ha betalat för.
Säljkåren var inte heller med på noterna. Dessutom såg vi problem med att bemöta kunder som sa: ”Om det är er ledning, ta då ner den och återställ lokalerna. För vi vill inte ha den” . Lösningen för att hantera den sista frågan blev att ta fram mer juridiskt avancerade avtal.
Det går inte att backa in i framtiden, det vet skivbolagen. I slutet av 1990-talet var de vana vid att få ut uppåt 200 kronor för en cd. Konsumenterna fick betala för alla låtarna på en skiva, även om de bara ville ha en. Det är klart att gratis fildelning lockade.
Skivbranschen bemötte hotet med advokater, som hjälpte till att äta upp företagens snabbt krympande intäkter. Det är först i dag som musikindustrin har börjat komma på fötter igen med hjälp av aktörer som Spotify och Itunes. Aktörerna har gjort det enkelt för kunderna att betala för att lyssna på musik till ett rimligt pris.
De fornstora musikjättarna fastnade i en affärsmodell som fokuserade på cd-försäljning och dyra jurister, i stället för musikupplevelse för kunderna.
På samma sätt är det ingen nyhet för operatörerna att roamingavgifterna länge har stuckit abonnenterna i ögonen. Det går inte att rättfärdiga att priset för ett samtal ökar exponentiellt när man går över en nationsgräns.
Den stora utmaningen för operatörer är att de förr eller senare måste kompensera för ett kännbart intäktsbortfall från roaming. Antingen kan de vara med och styra hur det ska gå till, eller ställa sig på spåret när utvecklingståget kommer.
Telias kärnverksamhet är röstsamtal och meddelanden, enligt Teliasoneras mobilchef Håkan Dahlström, CS 1/6 -12. Naturligtvis ska Telia skydda den.
Men om definitionen av kärnverksamheten håller tillbaka företaget bör definitionen förnyas. Vad sägs om att den handlar om hur Telia blir bäst på att tillfredsställa kundernas behov av digitala medier, till rimliga priser, var de än befinner sig?
Varför inte vikta om balansen från att skydda gamla affärsmodeller till att blicka framåt genom att göra sig själv till sin värsta konkurrent? Att Telia konstant tar fram nya erbjudanden som konkurrerar ut de egna äldre tjänsterna?
Då skulle kunderna glädjas och konkurrenterna få det svårare att hänga med.
Tommy Lindström är ägare till Boom Marketing.
