Varför är kvinnor ointresserade av teknik? Frågan upprepas ofta men får aldrig något tillfredsställande svar. Kan frågan vara fel ställd? Kanske vi i stället borde fokusera på de miljöer där tekniken utvecklas, sammanhang som osar av grabbjargong och där kvinnlig närvaro är besvärande. Det gäller även för kodhackare, de som kallas nördar och som är rädda för tjejbaciller.

Nu har de närsynta, bleksiktiga programmerarna fått hög status, men det gör dem inte mer kvinnovänliga. De spottar upp sig och blir macho, så kallade brogrammerare. De odlar sitt brödraskap, klär sig coolt och utvecklar även sin muskelmassa. De är inte längre töntar. Nyligen hade sociala medieanalysföretaget Klout satt upp ett anslag på Stanforduniversitetet för att rekrytera studenter i datorkunskap. Rubriken löd: ”Want to bro down and crush code?” Det säger sig självt att få tjejer attraherades av det budskapet från ”bro”-derskapet.

Om vi skulle vända på steken och se hur killar trivs i en kvinnlig atmosfär, som på en damtidningsredaktion, fann vi nog att de flesta heterosexuella snubbar skulle känna sig tafatta, att de inte hängde med i jargongen och inte var intresserade av mode, smink, wellness, kvinnosjukdomar och inkännande relationsproblematik.

Men det är inget problem. Programmering och teknikförståelse är viktigare. Därför är det synd och skam att så få kvinnor lär sig annat om teknik än hur man använder den.

Så fort datorn krånglar vänder vi oss nervöst till en son, bror, partner eller manlig kompis som tar över rodret medan vi står och ser på hur hans fingrar skuttar över tangenterna som om det gällde trollerikonst.

Början till lösningen kan vara att männen i möjligaste mån bara säger: Testa dig fram, i stället för att rycka in som teknikhjältar. Mina manliga förtrogna avfärdade mina våpiga krumbukter och lämnade mig och min dator åt mitt öde. Jag tvingades prova mig fram. Det är så vi alla lär oss. I gengäld får kvinnor säga detsamma åt killen som inte kan sy i en knapp eller inte fattar hur han ska tackla en vardag där man måste trösta en ledsen vän, förutse sina barns och sin sambos behov, komma ihåg vad som saknas i kylskåpet, minnas att köpa en gå bort-present och alla de problemlösande aktiviteter som kännetecknar de flesta kvinnors dagliga rutiner.

Vi borde pausa detta myller av trivial logistik och lämpa över den åt männen på så lång tid som det tar för oss att lära in enkel kodning och begripa grunderna av vad som pågår bakom det vi ser på bildskärmarna. Av bara farten kanske vi blir bra på att rensa avlopp och löda ihop trasiga sladdar.

Vi ska inte fråga oss varför tjejer är ointresserade av teknik. Att lära sig teknik kräver praktik och det tar tid. Det är som komikern Yvonne Skattberg en gång uttryckte: Kvinnor är inte otekniskt lagda, kvinnor har bara inte tid att bli tekniska.

Ska fler kvinnor ta plats bland brogrammerarna måste de roffa åt sig av den manliga fritiden.