
Jag blev ombedd att skriva en presentation av mig själv. Den skulle handla om ”varför jag älskar prylar”. Problemet är ju bara att jag inte gör det. Älskar prylar, alltså. Nej, det betyder inte att jag ogillar prylar. Men jag är ingen nörd. Och folk som säger sig älska prylar är ofta nördar som snöar in på detaljer.
Jag är inte så imponerad av specifikationer, vilket ofta leder till att folk blir irriterade på mig. ”Men, fatta! Den här displayen har DUBBELT så hög uppdateringsfrekvens! Fatta!” Jo, jag fattar. Jag bryr mig bara inte. Jag vill se grejerna i daglig användning och skiter högaktningsfullt i tekniken bakom. Jag försöker ha en känslomässig attityd. För det har visat sig vara ett långt mer hållbart sätt att hitta grunkor som gör mig lycklig annat än på pappret.
Just det, jag älskar att använda prylar. En klassisk bil-analogi kommer väl till pass: Om allt handlade om sunt förnuft eller kalla fakta borde alla rimligtvis köra Toyota Avensis. Men det gör vi ju inte. Många kör Volvo V70. Vissa tycker att Citroën C5 är bra skit. Andra har en tolv år gammal Hyundai.
Mitt eget val av bil var ingalunda ett förnuftigt val, utan bygger i huvudsak på att den såg cool ut och har en förarmiljö som jag tyckte var lite spejsad. Jag hade kunnat få både rymligare och snabbare bilar för samma pengar, men jag diggade helt enkelt linjerna och kylarmärket i fronten. Och gissa vad? Jag njuter i fulla drag varje gång jag sitter bakom ratten.
Kanske känner du igen dig i resonemanget. Då kommer du att gilla det jag skriver. I annat fall kanske du känner dig nödgad att mejla mig. Gör det.















