Av
Nobelpristagaren David J Wineland justerar en ultraviolett laserstråle som används för att manipulera joner i en jonfälla. Detta kan bli grunden för operationerna i en kvantdator. Foto: CNRS.
När elektroniska kretsar krymper blir de opålitliga. Elektroner kan dyka upp på fel sida av ett isolerande skikt, eller kan vara på två ställen på samma gång.
Richard Feynman, nobelpristagare i fysik 1965, var en av flera som insåg att kvantfysikens paradoxala fenomen inte bara är en belastning, utan också kan användas i kraftfulla datorer.Årets nobelpristagare har bidragit till att föra oss närmare det målet.
Nyckeln till kvantdatorer heter superposition.
Jordklotet kan bara rotera åt ett håll, men riktigt små partiklar – som elektroner – kan snurra åt båda hållen samtidigt. Det kallas för superposition, ett tillstånd som oftast bara består i någon tusendels sekund.
Andra paradoxala fenomen i kvantfysiken är att fotoner, som räknas som partiklar, ibland beter sig som vågor.
Ett klassiskt problem i kvantfysik är att när man mäter de paradoxala tillstånden upphör de att existera. De kollapsar.
Ända sedan 1920-talet har ledande forskare tvistat om vad som sker när man inte mäter.
Vanliga datorer räknar med ettor och nollor – bitar. Med superposition kan en kvantdator räkna med tal som är ett och noll på samma gång.
(Hittills har kvantdatorer, med undantag för den omstridda D-Wave, bara klarat uträkningar som en tredjeklassare skulle fnysa åt.)
Richard Feynman, nobelpristagare i fysik 1965, var en av flera som insåg att kvantfysikens paradoxala fenomen inte bara är en belastning, utan också kan användas i kraftfulla datorer.Årets nobelpristagare har bidragit till att föra oss närmare det målet.
Nyckeln till kvantdatorer heter superposition.
Jordklotet kan bara rotera åt ett håll, men riktigt små partiklar – som elektroner – kan snurra åt båda hållen samtidigt. Det kallas för superposition, ett tillstånd som oftast bara består i någon tusendels sekund.
Andra paradoxala fenomen i kvantfysiken är att fotoner, som räknas som partiklar, ibland beter sig som vågor.
Ett klassiskt problem i kvantfysik är att när man mäter de paradoxala tillstånden upphör de att existera. De kollapsar.
Ända sedan 1920-talet har ledande forskare tvistat om vad som sker när man inte mäter.
Vanliga datorer räknar med ettor och nollor – bitar. Med superposition kan en kvantdator räkna med tal som är ett och noll på samma gång.
(Hittills har kvantdatorer, med undantag för den omstridda D-Wave, bara klarat uträkningar som en tredjeklassare skulle fnysa åt.)
