Lawrence Lessig är både frustrerad och otålig. I december är det tio år sedan han lade fram det första utkastet till Creative Commons. Trots stort genomslag så står debatten om upphovsrätt fortfarande och stampar.

Inspirerade av Gnu och fria program ville Lawrence Lessig och hans kolleger ta fram ett system för upphovsrätt som passade den digitala tidsåldern bättre.

I stället för att du alltid måste fråga upphovsrättsinnehavaren om lov för att kopiera eller bearbeta material så öppnade Creative Commons för ett antal olika licenser, där den som skapat ett verk kan definiera hur innehållet får användas. En annan innovation var att Creative Commons också skulle kunna läsas av vanliga människor, maskiner och advokater. Tio år senare har systemet spridits och används i många sammanhang runt om i hela världen.

– Säg inget till mina barn, men Creative Commons är det jag är mest stolt över, säger Lawrence Lessig när han besöker Stockholm och Internetdagarna för att ytterligare en gång förklara varför det gamla traditionella systemet för upphovsrätt inte längre fungerar.

Lawrence Lessig är professor i juridik på Harvard och har tidigare haft samma titel även på Stanford. Han är en av de mest tongivande debattörerna när det handlar om att reformera upphovsrätten.

Lawrence Lessig har tidigare deklarerat att han är mer intresserad av att undersöka och diskutera korruption än av att vara den som driver en ny typ av upphovsrätt. Trots att frågan om internet och upphovsrätt diskuterats flitigt i över ett decennium så är debatten långt ifrån över. Enligt senaste utgåvan av rapporten Svenskarna och internet visar intresset för fildelning hos svenskarna inte några tendenser på att gå ned trots att Spotify och andra betaltjänster fått fotfäste. Lawrence Lessig är inte förvånad, och tror att det alltid kommer att finnas illegal fildelning.

– Du vet kyrkan slogs ett tag mot onani, men det är ju bara så dumt. Det är förståndigare att ge upp slagen du inte kan vinna och fokusera på de slag som faktiskt kan göra världen till en bättre plats.

Uppmaningen till upphovsrättsindustrin och lagstiftare är tydlig.

– Om problemet är att artister inte får kompensation för sitt arbete så tänk ut hur den kompensationen skulle se ut. Ta ansvar för den och gå vidare i stället för att stämma fler barn och ungdomar för att komma till rätta med ett beteende som de tycker är naturligt.

Även om Larwence Lessig är stolt över sitt Creative Commons så är användningen väldigt begränsad om man ser till den kultur som konsumeras av de flesta.

Att inte mer händer skyller han till stor del på det amerikanska systemet där både demokrater och republikaner tar emot pengar av bidragsgivare för att vinna sina val. Bidragsgivare, som enligt Lawrence Lessig, inte är för en reformerad upphovsrätt.

– Allmänheten har inte en lobbyist på samma sätt som skivindustrin och filmindustrin, säger han.