Med nuvarande utveckling kommer samtliga av landets skolelever att ha tillgång till en egen dator, men redan nu märks en tillväxt av digitala läromedel. Den traditionella läroboken är hotad.
Datoriseringen av skolan har pågått i snart 40 år. Startskottet var när regeringen 1971 gav dåvarande Skolöverstyrelsen i uppdrag att ”inleda försöksverksamhet med datateknik i skolan”. Det var det hela. Sedan dess har datoriseringen genomgått många faser och misslyckandena är många. Vem vill i dag blir påmind om att staten en gång satsade på en egen skoldator med namnet Compis?

Hur mycket som investerats på datorer i skolan är det ingen som vet. Bara att det rör sig om åtskilliga miljarder kronor. Helt säkert är att fram till 2004 hade staten satsat minst fem miljarder på datorer till elever och lärare. Sedan dess har de statliga initiativen upphört. Nu är det skolans huvudmän, kommuner och privata skolföretag, som står för investeringarna. Utbildningsminister Jan Björklund upplevs som motståndare till datoriseringen.

Sedan fyra år pågår ett projekt vars mål är att varje elev ska ha tillgång till en egen dator eller surfplatta. I skolans värld kallas de för lärplattor och har blivit enormt populära. Enligt uppgift har omkring 30 procent av landets elever tillgång till en egen dator. Skillnaderna mellan kommuner och skolor är stora. I år väntas 170 000 elevdator säljas. Med den takten uppskattas att varje elev 2016 har en egen uppkopplad dator.

Det är en verklighet som knappast någon kunde föreställa sig när regeringen formulerade sitt korthuggna uppdrag för 40 år sedan och konsekvenserna är enorma.

Sida 1 / 5

Innehållsförteckning