Hamnade utanför på Handels
– Vi kunde äta samma maträtt dag efter dag i flera veckor. Jag led inte av det då, men har i efterhand förstått att vi hade det knapert. Och jag var udda. I dag ser man väl knappt polacker som invandrare längre, men då var det ett stort utanförskap.
Samtidigt inpräntades det i honom hemifrån att han skulle studera. Han påverkades också av det akademiska trycket i Uppsala. När han kom till Handelshögskolan blev utanförskapet knappast mindre.
– Jag var 18-19 år och hade knappt varit i Stockholm, förutom något enstaka besök på Gröna Lund. Jag hade inte gått på Sigtuna eller Lundsberg, hade inte gjort Tolkskolan, inte rest en massa och hade inget stort socialt nätverk. Jag hade alltid varit duktig i skolan, men så hamnade jag plötsligt bland massa begåvade, smarta individer som dessutom var otroligt duktiga på att ge intryck av att alla framgångar i livet kom utan ansträngning. Självförtroendet sattes på spel. Jag blev osäker och kände att jag måste hitta min egen väg.
Efter två år på Handels var han nära att få sluta. Han missade många kurser och eftersom han hade tagit så få poäng höll han på att bli av med sitt studiemedel. Sabbatsåret och jordenruntresan blev en vändpunkt.
– Jag utvecklades väldigt mycket under den där resan. Jag var ganska barnslig och egoistisk när vi åkte. Niklas stod ut med det, men hjälpte mig att se hur jag uppfattades av min omgivning. När vi kom hem kändes det som om jag hade blivit dubbelt så gammal.
Det var inte sista gången som han skulle behöva jobba med sitt inre. Under Klarnas framgångsresa från tre anställda till 700 har han tvingats omvärdera sig själv och kommit till en rad smärtsamma insikter.
Humöret pendlade
– Vid några kritiska punkter i bolagets historia har jag har insett att om inte jag förändrar mig själv så kommer jag inte att kunna vara kvar i den här rollen. Jag har gått hos coach, hos mentorer och i psykoanalys för att försöka utvecklas som människa.
En sådan punkt kom 2008 när kompanjonerna Victor Jacobsson och Niklas Adalberth krävde en förändring.
– Jag kunde vara väldigt labil. Antingen var jag på jättebra humör eller så var allting värdelöst. Jag kom alltid för sent till möten. Mitt sätt att bete mig gick ut över min omgivning och när någon påpekade att det var oacceptabelt så sa jag att jag skulle tänka på det, men tog ändå inte kritiken riktigt på allvar. När Victor och Niklas sa att de hade fått nog och inte kunde fortsätta så här så tog jag äntligen tag i det. Jag lade all kraft på att bli en bättre människa, berättar han.
Fokuserar på de bra sidorna
Han beskriver sig själv som otroligt energisk för visionen, för affären och för detaljer i produkten, men dålig på struktur och uppföljning, alltså klassiskt management. Arbetet med att utveckla sina svaga sidor och försöka bli en bättre manager/chef blev oerhört energidränerande eftersom det stod i kontrast med hans personlighet. Till slut insåg han att det var bättre att fokusera och utveckla sina starka sidor och acceptera sina svagheter, men tvinga sig själv att ändå hålla en ”hygiennivå”.
– Jag kommer aldrig att bli världens bästa på struktur och uppföljning, men även jag måste komma i tid till möten och anpassa mig till de arbetscykler vi valt, säger han.
I psykoanalysen grävde han sig tillbaka till uppväxten och blev på påmind om vilka spår den hade satt.
Man kan säga att Klarna och dess vd växte tillsammans, på lite olika sätt. Trots miljardomsättning och att Sebastian Siemiatkowski sannolikt inte skulle behöva cykla till jobbet en enda dag till i sitt liv, så är det vissa grundläggande karaktärsdrag hos honom som inte har förändrats.
– Oron för att det inte ska finnas bröd att ställa på bordet i morgon sitter kvar. Den känslan är rotad djupt inom mig och den stressen kommer nog alltid att finnas. Den känslan håller mig motiverad och gör att jag fortsätter att vara hungrig.
– Vi kunde äta samma maträtt dag efter dag i flera veckor. Jag led inte av det då, men har i efterhand förstått att vi hade det knapert. Och jag var udda. I dag ser man väl knappt polacker som invandrare längre, men då var det ett stort utanförskap.
Samtidigt inpräntades det i honom hemifrån att han skulle studera. Han påverkades också av det akademiska trycket i Uppsala. När han kom till Handelshögskolan blev utanförskapet knappast mindre.
– Jag var 18-19 år och hade knappt varit i Stockholm, förutom något enstaka besök på Gröna Lund. Jag hade inte gått på Sigtuna eller Lundsberg, hade inte gjort Tolkskolan, inte rest en massa och hade inget stort socialt nätverk. Jag hade alltid varit duktig i skolan, men så hamnade jag plötsligt bland massa begåvade, smarta individer som dessutom var otroligt duktiga på att ge intryck av att alla framgångar i livet kom utan ansträngning. Självförtroendet sattes på spel. Jag blev osäker och kände att jag måste hitta min egen väg.
Efter två år på Handels var han nära att få sluta. Han missade många kurser och eftersom han hade tagit så få poäng höll han på att bli av med sitt studiemedel. Sabbatsåret och jordenruntresan blev en vändpunkt.
– Jag utvecklades väldigt mycket under den där resan. Jag var ganska barnslig och egoistisk när vi åkte. Niklas stod ut med det, men hjälpte mig att se hur jag uppfattades av min omgivning. När vi kom hem kändes det som om jag hade blivit dubbelt så gammal.
Det var inte sista gången som han skulle behöva jobba med sitt inre. Under Klarnas framgångsresa från tre anställda till 700 har han tvingats omvärdera sig själv och kommit till en rad smärtsamma insikter.
Humöret pendlade
– Vid några kritiska punkter i bolagets historia har jag har insett att om inte jag förändrar mig själv så kommer jag inte att kunna vara kvar i den här rollen. Jag har gått hos coach, hos mentorer och i psykoanalys för att försöka utvecklas som människa.
En sådan punkt kom 2008 när kompanjonerna Victor Jacobsson och Niklas Adalberth krävde en förändring.
– Jag kunde vara väldigt labil. Antingen var jag på jättebra humör eller så var allting värdelöst. Jag kom alltid för sent till möten. Mitt sätt att bete mig gick ut över min omgivning och när någon påpekade att det var oacceptabelt så sa jag att jag skulle tänka på det, men tog ändå inte kritiken riktigt på allvar. När Victor och Niklas sa att de hade fått nog och inte kunde fortsätta så här så tog jag äntligen tag i det. Jag lade all kraft på att bli en bättre människa, berättar han.
Fokuserar på de bra sidorna
Han beskriver sig själv som otroligt energisk för visionen, för affären och för detaljer i produkten, men dålig på struktur och uppföljning, alltså klassiskt management. Arbetet med att utveckla sina svaga sidor och försöka bli en bättre manager/chef blev oerhört energidränerande eftersom det stod i kontrast med hans personlighet. Till slut insåg han att det var bättre att fokusera och utveckla sina starka sidor och acceptera sina svagheter, men tvinga sig själv att ändå hålla en ”hygiennivå”.
– Jag kommer aldrig att bli världens bästa på struktur och uppföljning, men även jag måste komma i tid till möten och anpassa mig till de arbetscykler vi valt, säger han.
I psykoanalysen grävde han sig tillbaka till uppväxten och blev på påmind om vilka spår den hade satt.
Man kan säga att Klarna och dess vd växte tillsammans, på lite olika sätt. Trots miljardomsättning och att Sebastian Siemiatkowski sannolikt inte skulle behöva cykla till jobbet en enda dag till i sitt liv, så är det vissa grundläggande karaktärsdrag hos honom som inte har förändrats.
– Oron för att det inte ska finnas bröd att ställa på bordet i morgon sitter kvar. Den känslan är rotad djupt inom mig och den stressen kommer nog alltid att finnas. Den känslan håller mig motiverad och gör att jag fortsätter att vara hungrig.
