”Jag kan inte jobba så här. Jag vill lägga min kraft på annat än att parera dig. Jag är färdig på Företaget AB, jag säger upp mig.”

Min chef får klotrunda ögon. Antagligen jag också. Vi tittar förvånat på varandra och jag känner ett sällsamt lugn. Nu är det dags.

Steve Jobs sa: ”Ditt arbete kommer att utgöra en stor del av ditt liv och det enda sättet att bli nöjd på riktigt är att göra ett bra jobb. Och det enda sättet att göra ett bra jobb är att älska vad du gör.”

Det brukar jag tänka på. När jag går till jobbet på morgonen ska det kännas bra i magen. Vid dagens slut vill jag ha gjort åtminstone viss skillnad.

Så tankarna har funnits där. Det senaste året har jag känt att vi mer och mer vi önskat olika saker. Jag har velat och trott en sak och min chef en helt annan. I viktiga, grundläggande frågor har vi haft diametralt olika åsikter. Slitsamt. Chefen har inte alltid rätt, men chefen är alltid chef. Och med en sån chef som jag har är det minsann ingen tvekan om den saken.

Vi är helt överens om att avsluta snyggt och prydligt. Vi är ju för Guds skull vuxna, förnuftiga människor! ... fast åtminstone jag tänker i smyg att just det där med förnuftig gäller mest mig. Båda håller fanan högt och uppsägningstiden går som en dans. Jag får igenom en massa saker jag kämpat länge för, vilket känns tillfredsställande.

Sista arbetsdagen är min chef på ett strålande humör, han öser beröm över mig. Allt gammalt groll är glömt, han skojar kärleksfullt om mina ofullständiga reseräkningar och säger med tårar i ögonen att det kommer bli såå tomt och såå trist.

”Jag lämnar gärna referenser och vem vet, vi kanske får chansen att arbeta ihop igen i framtiden?”

Jag tänker hell no, men ler, ger honom en slängpuss och knallar vidare i livet. Bara sådär. Hej då.

Jaha. Vad gör jag nu då? Är ni också ute och söker jobb, hur ser det ut där ute? Mejla mig gärna.


Fakta

Varmt. Mitt emellan jobb. Tid för barnen, tid för mannen, tid för vänner, men framför allt tid för reflektion. Blir euforisk av tanken på framtida möjligheter.

Kallt. Mitt emellan jobb. Tänk om jag är iskall på arbetsmarknaden? Tänk om alla bara ”uäkh” för att jobba med Ploppen?