Du har säkert läst om nanotuber. De kan användas i superstarka material, och nanotuber kan också användas som halvledare i elektroniska kretsar.

Det märkliga ämnet ingår i en grupp som kallas för fullerener och som upptäcktes så sent som på 1980-talet. Men det hade funnits runt omkring oss i vanliga sotflagor, för det är bara kolatomer i hönsnätsliknande molekyler.

Ett annat vanligt material som kan göra konster är förstås sand, även känt som kisel – fortfarande ohotad ledare i halvledarindustrin.

Dags för sågspån.

Ta avfall från skogsindustrin, bearbeta den med lämpliga kemikalier. Resultatet blir en typ av cellulosamolekyler, 25–300 nanometer långa, som visserligen inte är lika delikata som nanotuberna, men som har många egenskaper gemensamma med dem.

Nanokristallin cellulosa, ncc, är:

• lätt

• genomsiktlig

• hård

• miljövänligt (ungefär som trä)

• det kan bli nästa steg i miniatyriseringen av elektroniska kretsar.

Det är inget mystiskt med produktionen. I Alberta i Kanada tillverkar fabriken Celluforce ett ton ncc om dagen. Amerikanska jordbruksdepartementet har byggt en ncc-fabrik i Madison, Wisconsin. Den öppnade i somras.

Kostnaden för att framställa ncc är en bråkdel av kostnaden för att framställa nanotuber, säger Jeff Youngblood vid Purdue University, citerad i New Scientist.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning

Fakta

  • Nanokristallin cellulosa, ncc, framställs av skogsavfall. Man rensar trä från lignin (det ”träiga” ämnet i trä) och andra ämnen, och det som återstår är små nålformade cellulosamolekyler, 25–300 nanometer (miljarddels meter) långa. Det är nanokristallin cellulosa.
  • De långa molekylerna fungerar som fibrer och gör att man kan framställa extremt hållfasta material. Materialet är genomsiktligt.
  • Genom att avsätta atomer av andra, halvledande ämnen på nanokristallin cellulosa kan man framställa halvledande fibrer som påminner om så kallade nanotuber, men som är billigare att framställa och enklare att hantera.