Sverige har drabbats av podcastfeber. Runt 2005 var internet tillräckligt etablerat för att bloggen skulle gå från något obskyrt som tekniknördar höll på med till folkrörelse. Samma mönster går igen nu – men här gången handlar det att om tillräckligt många svenskar har smarta telefoner och lagt sig till med vanan att lyssna podcastar på lediga stunder. Eller på jobbet.

Det är just det som är podcastens styrka gentemot andra medier, du väljer själv när vill lyssna och behöver inte anpassa livet efter en linjär tablå. En annan fördel är att du kan göra andra saker – springa, åka till och från jobbet eller baka surdegsbröd – samtidigt.

En annan viktig ingrediens i poddsoppan är att vi människor är vanedjur.

– Man kan givetvis ladda ner podcasten när som helst, men det verkar vara viktigt för folk att den kommer ut samma tid och samma dag. Torsdagar är vår podcastdag, säger medieprofilen Fredrik Wikingsson som konstaterar att vi människor verkar gilla att ha något att samlas kring tillsammans. Det har gällt från stenålderns lägereld till Hylands hörna till dagens sätt att konsumera medier. För Filip Hammar och Fredrik Wikingsson är podcasten (som varje vecka når runt 100 000 lyssnare ) både en del av marknadsföringen för andra projekt – och ett roligt sätt att tvinga sig själva att hålla sig intektuellt på tårna.

– Podcasten gör vi enbart för att vi tycker det är jävligt roligt. I våras gjorde vi en turné runt Sverige, det var utsålt i varandra konserthus. Jag är inte säker på att det hade gått så bra utan podcasten.

Fredrik Wikingson misstänker att vi om 40–50 år kommer att konstatera att de mediemänniskor som gjorde podcastar inte kommer att drabbas av senilitet lika hög grad som andra journalister.

– Att göra poddcasten är ett bra sätt för oss att hålla i gång skallen.

Sida 1 / 5

Innehållsförteckning