Vad händer när kostnaden för att starta ett företag baserat på den dagliga passionen mer än på den framtida pensionen sjunker? Ett möjligt svar ges i Elisabeth Thand Ringqvists nyligen utkomna bok Nerdonomics, där hon bland annat hävdar att tekniken utökar även den passionerades marknad till en sådan grad att det blir möjligt att försörja sig på just denna passion.

Passionsföretagarena kan med teknikens hjälp nå globala marknader med produkter som aldrig någonsin kommer att få tillräckligt stora lokala kundkretsar. Knights Spider Web Farm är ett utmärkt exempel på just det – en spindelvävsbonde som nu kan sälja spindelvävskonst globalt och inte bara i den lilla stad i nordöstra USA där han bor.

Passionen blir plötsligt lönsam, och nörden blir plötsligt företagare.

Ordet nörd är alltid kontroversiellt, förresten. Nu tror jag inte att någon mer omfattande debatt om just det begreppet är särskilt meningsfull, men jag tycker om greppet att använda just det ordet som analytisk kategori för det nya som sker.

Det finns något i bilden av den smalt fokuserade, djupt intresserade och nästan maniskt kunnige nörden som faktiskt också påminner om sinnebilden för någon som är djupt engagerad i det vi har för händerna, någon som sjunker ned i flow och njuter av det han eller hon gör. Nerdonomics blir då kod för det passionerade företagande som tar sin utgångspunkt i ett nästan aristoteliskt självförverkligande, snarare än ett maslowskt behovssäkerställande.

Nu kanske allt företagande är passionsföretagande i någon mån, om sanningen ska fram, men när det antal kompromisser som du måste ingå för att kunna starta ett företag minskar, och föremålet för ditt företagande kan vara något som kanske ligger ännu närmare ditt hjärta än det som skulle vara lönsamt i dagens ekonomi, ja då ökar företagandets förändringskraft i samhället i stort.

Kanske är det så att ju bättre matchning vi kan nå mellan en människas djupaste intressen och det hon lever på, desto snabbare blir samhället bättre. Om tekniken kan vara en del av att lösa upp spänningen mellan passion och pension är det utmärkt. Om vi av var och en kan få vad de är verkligt intresserade av, och ge vad de kan tjäna på att bidra med det engagemanget – ja, då kan vi högst sannolikt förverkliga oss snabbare också som samhälle.

Thand Ringqvists tes är också intressant för att den ställer viktiga frågor till lagstiftaren, framför allt om vad företag egentligen är.

Om ett företag är en spindelvävsbonde som säljer till hela världen, eller om det är en organisation som anordnar löprundor i Gobiöknen med 40 olika nationaliteter, då kanske det behövs en genomgång av alla existerande regler för att se till att företagandet inte försvåras av att vår bild av företagande fortfarande styrs av de senaste 50 åren?

När finansieringen av en ny bok sker via öppna förfrågningar på nätet och ett företag kanske bara finns i 6 månader, med tre grundare från lika många länder och säljer sina appar på 60 marknader globalt, då är det kanske dags att fundera på vad det betyder att främja företagande.

Nu säger kanske någon att det här är ett randfenomen och att alla inte kan sälja spindelväv. Det är att missa poängen. Nerdonomics visar att tekniken kan hjälpa oss att hitta talanger som tidigare inte värderades riktigt, eller inte allokerades rätt, på grund av ineffektivitet i både de mekanismer vi använder för att upptäcka dem, och brister i hur vi sedan tar dem tillvara. Det kan tillämpas på stora industriföretag lika väl som hos mikromultinationella apputvecklare.

Upptäck nördarna i din organisation.