Och samtidigt är det helt nödvändigt för ett land att ha en tydlig it-politik byggd på solida grundprinciper och mycken kunskap, för att inte skutan ska gå i kvav av alla slitningar och skiftande förväntningar på framtiden.

Vinnova har för andra gången tagit ett steg tillbaka för att titta i ett lite bredare perspektiv på det som brukar kallas informationssamhället. Det gör man i en liten volym med just titeln "Informationssamhället – åter till framtiden". Syftet är att belysa vad som har hänt med it-politik och utveckling sen den förra volymen kom ut för tio år sedan.

Resultatet är lovande och intressant, med spännande inlägg från bland andra Philippe Charas, Lars-Erik Janlert, Jan Odhnoff/Inga Hamngren, Anders Hedin och Sten Henriksson.

Charas gör en lysande insats för att sätta oss in i förhållandet mellan infrastruktur, politik och olika möjliga framtider.

Olika intressen samspelar för att skapa det som många ser som ett öppet internethav, där alla båtar fritt får segla.

Under ytan simmar intresseorganisationer och marknadskrafter, och bakom nästa udde kan det vänta internetpirater eller belägring av storföretagsaktörer.

Att vi befinner oss i en brytningstid mellan ett öppet och någorlunda välfungerande internet å ena sidan och ett slutet och korporativistiskt å den andra görs tydligt i Ohdnoffs och Hamngrens bidrag.

Det är också en tydlig signal till ansvariga politiker att välja.

Men det är självklart inte säkert att det är kortsiktigt bäst för svensk ekonomi med ett öppet internet. Hade i stället ett företag som Ericsson kunnat tjäna pengar globalt på en politik som innebär ökad inlåsning av kunder men stora vinster för företaget, så hade det kanske gagnat Sveriges ekonomi också.

En sådan utveckling skulle dock gå rakt emot de flestas vision av internet.

Det finns en annan relaterad frågeställning som berörs i några av inläggen: i vilken mån kan informationssamhällets framväxt vara frukten av rationella beslut, och i vilken mån är det något där vi bara får finna oss i olika aktörers självcentrerade handlande ihopsummerade till ett okontrollerbart digitalt ekosystem?

Volymens viktigaste bidrag kanske är att ge en översikt över vilka kunskapsområden som är betydelsefulla för att förstå it-samhällets drivkrafter på längre sikt.

Även hos folk med i övrigt djupa it-kunskaper finns det ofta stora kunskapsluckor.

Det gäller tillit, samverkande informationstjänster, informationsglobalisering, upphovsrätt och alternativa licenser, möjligheter till avreglering, användarinflytande, rationalitet kontra kreativitet samt betydelsen av it i en tid av avfolkning av landsbygden.

En infallsvinkel som jag gärna hade sett mer av är den humanistiska: vad blir resultatet för den enskilde människan av ett genomgripande, kanske accelererande informationssamhälle?

I ett samhälle där tekniska lösningar på fler och fler problem lyfts fram, hur ska man tillvarata unikt mänskliga värden?

Är "den mänskliga faktorn" alltid negativ, eller är det som

vd:n för Motormännen sa i en Ekointervju för ett år sen:

– Ju mer man automatiserar trafikövervakningen genom övervakningskameror och minskar den mänskliga faktorn så är det klart att rättssäkerheten kommer att äventyras.

I samhället finns det få krafter som verkar i en riktning som inte innebär en ökad digitalisering av verksamheter, och i exempelvis Tyskland får arbetslösa hjälpa till att digitalisera stora informationsmängder som arbetsmarknadsåtgärd.

Lite förvånande med tanke på den briserande bubblan som ledde till den största börsnedgången i mannaminne.

Det om något kan ses som ett tecken på att vi är mitt inne i något mycket stort.

Antagligen är det som David Gelernter säger att vi inte ännu har sett den första "moderna" datorn i den bemärkelse som DC3:an från 1935 kan kallas det första "moderna" flygplanet.

Vad som behövs för att hjälpligt hantera utvecklingen i en politisk demokrati är att fler sätter sig in i och öppet diskuterar de grundläggande frågeställningar som den här boken behandlar.

Simon Winter
doktor i kognitionsforskning och interaktions-designer