Nu tänker jag försämra svenska språket.
Jag tänker på formuleringar som "till de som".

Ska det inte stå "till dem som"?

Nej, man får skriva som man vill.

Många har svårt att se när det ska vara "de" eller "dem". Att mekaniskt byta ut talets "dom" mot "de" blir inte alltid rätt.

Ibland ska det vara "dem". En del skribenter är medvetna om det, men är inte säkra på reglerna, så de skriver "dem som" när det inte behövs: "Dem (fel) som vill följa med ska skriva upp sig på listan". Sådana fel kallas för hyperkorrekta.

Tyvärr är reglerna inte enkla. Heter det:

(a) "Ge mer till dem som har minst" eller (b) "ge mer till de som har minst"?

Det första alternativet (a) är det traditionella, men det finns mycket som talar för (b).

Äldre svensk grammatik säger att efter preposition ("till" är en preposition) ska det vara objektsform.

Objektsformen av "de" är "dem", alltså borde det, fortfarande enligt den traditionella grammatiken, heta "till dem som".

Men här finns det en hake. Vi kan jämföra med engelska. Heter det "to they who…" eller heter det "to them who…"?

Jag hoppas att mina läsare tycker att det är något konstigt med båda alternativen. Rätta svaret är varken eller. Det heter "to those who…".

Varför duger det inte med "they" eller "them"?

"Those" är inget personligt pronomen som "it", "they" och "them", det är ett demonstrativt och determinativt pronomen.

Med andra ord: "those" står inte i stället för ett substantiv. Det får sin betydelse av det som följer efter: "to those who wish to pursue robotics".

"Those" är meningslöst utan svansen om robotik.

Man kan tänka sig ett underförstått substantiv ("those students"), men det är inte nödvändigt.

På svenska har vi något liknande.

Svenska personliga pronomen har en uppsättning dubbelgångare som kan vara svåra att upptäcka. Vi använder dubbelgångarna framför substantiv, ungefär som engelska "the", med en utpekande betydelse: vi kan säga "den katten", "det huset", "de bilarna".

Hur vet vi att det inte är vanliga personliga pronomen? Enkelt: vi säger inte "han mannen" eller "hon kvinnan", vi säger "den mannen" och "den kvinnan".

Och vi böjer inte "de bilarna". Vi säger inte "jag har sett dem bilarna förut" (fel).

"De" i fraser som "till de som har minst" kan ses som samma oböjliga "de".

Vilket illustrerar att när man analyserar meningar ska man ta stora tuggor:

"Vi ger till de som har minst"

Okej, "vi" är subjekt, "ger till" är predikat. Vad är objekt? Rätt svar är att hela frasen "de som har minst" är objekt. Det finns inget personligt pronomen, "de", som ska sättas i objektsform, utan hela frasen är objekt, och den kan inte böjas. Hade det stått "vi ger till de fattiga" hade ingen ändrat till "vi ger till dem fattiga" (fel).

Svenska språknämnden säger att i vissa fall måste det vara "dem" efter preposition, inte "de", annars går det bra med valfritt. Det ska alltid vara "dem" om dessa tre villkor är uppfyllda:

(1) ordet ska vara objekt i satsen;

(2) ordet syftar på något som har nämnts tidigare;

(3) ordet följs inte av några tillägg som begränsar dess betydelse, till exempel satser som börjar med "som", prepositionsfraser eller particip.
Därför heter det "studenterna ville ägna sig åt robotik, så vi fick hjälpa dem", för "dem" syftar på studenterna och klarar alla de tre villkoren ovan. Men det heter alltid "vi fick hjälpa de studenter som ville ägna sig åt robotik" och det är inte fel att skriva "vi fick ge hjälp åt de studenter som ville ägna sig åt robotik".

Det bör heta "de som" efter preposition i dessa två fall:

(1) om det uppenbarligen finns ett underförstått substantiv: "Kursen är för lärare, i synnerhet för de [lärare] som undervisar på högstadiet."

(2) om "de" inte används som personligt pronomen utan får sin betydelse av en fras som ordet inleder: "Insatserna gynnar de som redan har lätt för sig." (Frågan "vilka de" besvaras inom meningen.)

Jag sa inte att det var enkelt.

Anders Lotsson
Är journalist på Computer Sweden. Du når honom på anders.lotsson@idg.se