Både försäkrings- och bankbranschen och de flesta myndigheter står och faller med sina it-system. Även de flesta vinster och effektiviseringar som är möjliga att göra är relaterade till bra it-system.

Till det kommer de yttre kraven på verksamheten. Bara de krav som europeiska myndigheter ställer på enskilda banker innebär kostnader på miljarder årligen. Till det kommer de krav som svenska myndigheter ställer. Alla dessa lagkrav ställer i sin tur krav på it-systemen att leverera tillförlitliga svar på alla frågor.

Inför pressen från makthavarna lyssnar ledningen gärna på locktoner från de stora konsulthusen som lovar att rensa bort bekymren. Vanligen med hjälp av standardsystem och outsourcing av it-systemets förvaltning till platser där det uppges bli mycket billigare att klara de ständigt ökande kraven på systemförändringar.

Emellertid är systemen komplexa och har ofta byggts upp och lappats samman under mycket lång tid. Förändringar kräver dels någon inblandad som levt med systemen, dels tillräcklig processorkapacitet och en vettig struktur för att orka driva runt systemen och leverera acceptabla svarstider.

Följden har visat sig i diverse katastrofer där miljardinvesteringar i it-infrastruktur har fått kasseras. Polisens Pustprojekt är ett av de senaste exemplen, men de flesta har troligtvis aldrig nått offentligheten. Kostnaderna stjälps bara över på kunder och skattebetalare.

Varför blir det så? Det beror oftast på en grundläggande brist på it-kompetens inom företags- och myndighetsledningar. It-avdelningar och cio:er kan inte förklara problemen på ett begripligt sätt. De stora konsulthusen lockar med dyra program som ska undanröja problemen och i kraft av sina starka varumärken och höga svansföring blir de trodda och anlitade.

Eftersom it-systemen i dag inte är ett stöd till verksamheten, utan själva kärnan i verksamheten, kräver det att ledningen får en mycket bättre kunskap om vad som är möjligt och inte möjligt att kräva av dem. De måste få en tydlig bild av vad olika beslut får för konsekvenser i form av kostnader, flexibilitet och ledtider för förändringar.

Om vi tänker oss en ledning för en byggfirma som inte kan uppskatta de tekniska kraven vid ett brobygge så ter det sig orimligt. När det gäller investeringar i it-system anses det tydligen rimligt.

Att placera förvaltningen av systemen i ett fjärran land, långt från dem som behärskar språket, systemets uppbyggnad – och inte minst affärsprocesserna – är oklokt. Milt uttryckt. Ledtiderna för de ständiga förändringar som systemen genomgår kan bli uppemot sex månader från tidigare kanske några dagar. Mest beroende på den byråkrati som blir viktig när det finns språk- och kulturbarriärer.

Att bygga upp nya system med standardkomponenter är en god ambition. Men att försöka sjösätta dem utan att ta hänsyn till alla de affärsprocesser som finns i de gamla lappade systemen är som att riva den gamla bron innan den nya är hållfasthetstestad, asfalterad och klar.

Företags- och myndighetsledningar sitter i allt högre utsträckning och beslutar om investeringar som de varken kan räkna ut en rimlig kostnads- och intäktsanalys för eller vet vad de ska ställa för krav på. Att rådfråga utomstående konsulter är visserligen klokt – om man bara vet vilka frågor som behöver ställas och vilka mål man vill uppnå.