barn surfplatta


Mitt i en brinnande debatt om skärmtid och surfplattornas vare eller icke vara i barns vardag kan det vara bra med en inblick i hur de faktiskt används i förskolorna. Det var en av ambitionerna med projektet Plattan i mattan. Mycket har hänt sedan förskolelärarna nervöst plockade in den nya tekniken första gången. Kanske har de nu blivit platt-mogna.

Under ett års tid har Susanne Kjällander och Farzaneh Moinian följt barnen och lärarna på fyra förskolor i Uppsala. Och vad de sett är hur plattorna blivit ett verktyg i barnens vardag, de används ute och inne, i lek och i lärande.

– Ambitionen var att se förändringen under det året studien pågick. Och en av de största var just det att plattan gick från att vara lärarnas verktyg till barnens verktyg. Det är en helt annan inställning nu, lärplattan är ingen leksak. Men de är inte rädda för att låta barnen använda den, säger Susanne Kjällander.

Läs också: Nu ska Angry Birds flyga in i skolan

Projektet drogs igång 2013 på initiativ av Uppsala kommun. Under 2014 följdes vardagen på förskolorna, fältstudier, videoinspelningar och samtal med lärarna. En fråga som diskuterats i fokusgrupperna och samtalen med lärarna är vilken roll lärplattorna, som forskarna kallar plattorn, ska ha.

– En spännande sak som kommit fram är hur barnens kompetens kommit fram när de får en platta i handen. I förskolan blir barnen en producent istället för en konsument, som de blir hemma när de mer ägnar sig åt spel, säger hon.

Några av de nya resultaten som presenterad i rapporten rör inskolningen. Något som både kan vara spännande och skrämmande för barnet, och kanske även för föräldrarna. Nyinskolade barn visar ofta sin oro och saknad genom att gråta går det att läsa i rapporten. Lärarna tröstar då ofta genom kramar och klappar. Men forskarna har sett exempel på hur en del pedagoger ibland använder surfplattan, eller lärplattan som den kallas inom forskningen. Det är inte alla barn som vill tröstas på det sättet.

– Det är något bekant med plattan och förskolelärarna ser det som ett sätt att låta barnen bli kompetent. Barnet får producera, göra, något, säger Susanne Kjällander.

Samtidigt som det är en avledande manöver får barnet en chans att visa att hen kan något. Visa att hen klarar sig utan sina föräldrar i en ny miljö, vilket kan stärka barnet.

Just nu pratas det mycket om programmering och det talas om att det ska skrivas in i skolornas läroplan. I förskolan programmerar barnen redan i olika appar. Lärarna i studien har sagt att barnen visat ett stort intresse för att styra robotar och hitta olika förslag till lösningar. Men intresset stannar inte i den digitala världen.

Läs också: Kommunerna tvingas sluta ducka om it i skolan – krav från staten på satsningar

– Först provar de med roboten. Sedan provar de att ”programmera” varandra och de bygger banor på riktigt. Det flyttar ut i klassrummet eller på gården. Det gör att barnen relationen mellan att programmera och att roboten sedan följer banan.

Lärarna beskriver det så här:

”Alla barn ska få möjlighet att utveckla en förståelse för att det är människor som ligger bakom datorernas, maskinernas och robotarnas handlingar.”

Tydligt är att surfplattan har integrerats i barnens lärande på förskolorna som studerats. De är inte en separat företeelse och inte heller något som bara är till för lek och spel. Lärplattorna i förskolan ska vara ett verktyg och ingen leksak, användningen ska skilja sig från hur den används hemma.

Inte heller är det något som används enskilt, visar undersökningen. Ofta sker arbetet med apparna i grupp och när ett barn har ansvar följer de andra med via projektioner på väggarna. Då kommer de andra barnen med tips och de löser gemensamt problemen.

Lärarna upplever dock att de saknar direktiv kring hur de ska arbeta med digitala läromedel. I en fokusgrupp beskrev de hur det händer väldigt mycket på en gång och det är en snabb förändringstakt. Men att de själva vet för lite om digitaliseringen för att veta hur de ska förhålla sig till den. De nämnde oro för skärmtid, strålning, stillasittande och stress. Här önskar de mer styrning och guidning kring arbetet med surfplattor.

Ett resultat som intresserar Susanne Kjällander är plattornas inverkan på språket och kommunikationen. Bland annat skriver inte barnen på plattan så som lärarna hade förväntat sig.

– De vill kommunicera i bilder, emojiis, animeringar, ljud och bild. Många barn kan i dag skriva redan i förskoleklass, men när de sitter och skriver är det med penna och papper, säger hon.

Läs också: Apple gör ny offensiv på skolmarknaden – så ska skolorna lockas köpa Ipad

Barn är experter på att hitta på egna ord och det har inte förändrats med surfplattornas intåg. Ett ord som dykt upp är Filibonka, som verkar vara en blandning av Filimundus, Bolibompa och Toca Boca. Här ser forskarna att det viktiga inte är att ordet är korrekt utan att alla barnen förstår vad det betyder.

– Barnen har visat att de kan de korrekt orden, men i en spelsituation kommer istället ett substantiverat verb. Det visar att det kan finnas en negativ påverkan på språket, men där går språkforskningen isär. Vad är språkutveckling och vad gör skada. Men det kan finnas metalingvistiska fördelar, genom att barnen förstår att språk kan hanteras på olika sätt och att man kan prata olika språk, säger hon.

Rapporten kommer inte med ett slutgiltigt svar på frågan om plattornas roll i förskolan. Fortfarande krävs kvalitativ forskning som visar på effekterna av användningen. Det Susanne Kjällander hoppas på är att rapporten kan bidra med nyansering till en infekterad debatt. Och att föräldrar inte behöver oroa sig för skärmtiden i förskolan.