I filmen Contact uppfångas ett tydligt meddelande från stjärnorna. I ett halvt sekel har astronomernas sökande efter utomjordisk intelligens, eller seti (search for extraterrestrial intelligence) som det också kallas, letat efter just sådana signaler utan att lyckas.

– Den nya skolan av seti antar inte att utomjordingar vill kommunicera med oss, utan använder andra metoder för att se om de finns där, Erik Zackrisson, docent i astronomi vid Uppsala universitet.

Läs också: Nasa har testkört raketen som ska landsätta människor på Mars

Den sorts sökande han gör bygger på gamla idéer om vad en riktigt avancerad civilisation skulle kunna bygga. För den som inte låter sig begränsas till planeter finns fantastiskt mycket utrymme för konstruktioner.

Konnässörerna kallar kärleksfullt sådana tänkta byggen för "big dumb objects". De framkallar pålitligt sense of wonder i litteraturen, men har aldrig riktigt lyckats slå igenom på film. På vita duken räcker det med att stryka förbi en stjärnjagare på nära håll för att ge ett sug i maggropen, men dödsstjärnan som ska framstå som mycket mer maxad lyckas inte inge den där rätta svindeln.

Redan 1960 funderade fysikern Freeman Dyson på långlivade teknologiska civilisationer, inspirerad av Olaf Stapledons kosmiska roman The Star Maker (översatt till svenska som Stjärnskaparen). Ett samhälle som utvecklats under kanske en miljon år skulle kunna kapsla in hela sin stjärna, tänkte Dyson. I så fall skulle det gå att upptäcka detta bygge genom att titta efter värmestrålningen från utsidan av skalet.

Det kan låta helt galet, men Freeman Dyson hade ett argument om tillväxt – med en energiförbrukning som ökar med en procent per år skulle det ta cirka 3000 år innan vår egen civilisation utnyttjar lika mycket energi som hela vår sol producerar. Det finns förstås inget som garanterar att en sådan trend måste fortsätta, men om vi tillåter oss att leka med tanken att mänsklighetens tillväxt skulle fortsätta att öka bortom planetgränserna så finns nästan obegripligt mycket plats och energi tillgänglig.

Den sovjetiske forskaren Nikolai Kardashev drog i sin tur upp ett resonemang om avancerade civilisationer. Nivå I på Kardashevskalan motsvarar en tekniknivå där en hel planets resurser utnyttjas till fullo. På nivå II används en hel stjärnas energi, och på nivå III finns civilisationer som lever på skalan av en hel galax.

Läs också: Nasa startar rymdförsvar som ska stoppa utomjordiska föremål

Om du har hört talas om Dysonsfärer och Kardashevskalan på sistone har det förmodligen hängt ihop med en mystisk stjärna som fångade astronomernas intresse förra året. Den heter KIC 8462852 men har fått smeknamnet Tabbys stjärna efter upptäckarteamets ledare Tabetha Boyajian. Seti-forskare av den nya skolan har föreslagit att stjärnans märkliga blinkningar kan orsakas av en partiell Dysonsfär. Andra är tveksamma.

KIC 8462852
Den mystiska stjärnan KIC 8462852 (Tabbys stjärna) upptäcktes förra året.

Forskarna Stuart Armstrong och Anders Sandberg har räknat ut att det skulle kunna gå att kapsla in en stjärna med en svärm av kretsande solfångare på mindre än 40 år. Och i så fall, menar Anders Sandberg, skulle det vara osannolikt att råka se just när den byggs.

Erik Zackrisson och hans kollegor söker efter galaxer med utomjordingar på Kardashevs nivå III. Ett samhälle som kan omsluta en stjärna skulle också kunna sprida sig till andra stjärnsystem i sin galax, är tanken. Hittills har de inte hittat något, men de har upptäckt ganska udda galaxer. Det är detta som är fördelen jämfört med ”gammal seti”, som kostar resurser och bara ger utdelning om det hittar någon tydlig signal.

– Även om vi inte hittar utomjordiskt liv så lär vi oss en massa om astrofysik, säger Erik Zackrisson.

Och som en extra bonus ger han oss andra lite kosmisk svindel.