Det här är en ovanlig text på IDG:s sajter. Den innehåller inga coola nya produkter, inga smarta lösningar. Den innehåller däremot en skaplig dos politisk ångest och ganska arga pekpinnar. Men den var tvungen att skrivas. För min egen skull, för er läsares och för branschen vi verkar i.

Den är dessutom lång.

I onsdags morgon vaknade jag efter en febrig natt på ett hotellrum i Portugal, slog på CNN och bara några minuter senare höll Donald Trump sitt segertal efter valvinsten. Det var en surrealistisk upplevelse.

Jag skulle strax iväg för att bevaka den numera enorma konferensen Web Summit, som gör sitt första år i Lissabon efter att ha växt ur tidigare hemvisten Dublin. Den otänkbara kandidaten, han som utryckt förakt för både kvinnor, minoriteter, immigranter, handikappade och hbtq-personer, som ljuger så fort han öppnar munnen och vars Twitternärvaro till slut blev så galen att hans medarbetare tog kontot ifrån honom, han hade vunnit. Donald Trump är USA:s 45:e president. Och jag ska gå på it-konferens?

Läs också: Kryptovalutor som bitcoin stiger i värde efter Trumps vinst

Min första instinkt var att bara dra täcket över huvudet och strunta i alltihop. Det gjorde jag inte, och det är jag faktiskt glad för.

Det är en märklig känsla när 50 000 personer från 176 länder samlas på en plats för att diskutera det ämne som ligger dem närmast hjärtat men där ämnet alla pratar om, som plötsligt genomsyrar allt, är ett helt annat. En sorts kollektiv chock, som med tanke på den stora bredden på deltagare ändå ger en känsla av samhörighet. För tro mig, även om det säkerligen fanns Trump-anhängare på konferensen torde de ha uppgått till några promille. Techbranschen har med fog fått kritik för att vara grabbig, men från det är det långt till att acceptera den misogyni och det minoritetsförakt som den blivande presidenten gett uttryck för.

Tydligast uttrycktes frustrationen av Dave McClure, känd investerare, som fick ett fullständigt vansinnesutbrott på scenen:

“If you’re not fucking pissed right now, what is wrong with you? I’m pissed off, I’m sad, I’m ashamed, I’m angry!”

Plötsligt var det i onsdags som att bubblan punkterats, att techvärlden för första gången på länge stod utan barriärer, mitt i det samhälle som man ser sig som lite outsiders till. Nybyggarna fick ett telegram som sa: “välkomna till verkligheten”.

Dave McClure må ha skrikit högst, men det han och många andra talare och deltagare uttryckte var, som jag tolkar det, både en personlig politisk frustration, men också en panik över insikten i att kanske, kanske, har vi i it-svängen en del i detta. Och det handlar inte bara om Trump, det handlar om Brexit, det handlar om vågen av europeiska populister som frodas av människors ilska över känslan av maktlöshet, förfördelning och utanförskap.

Jag vill säga direkt att den här texten inte är en heltäckande politisk analys om populismens framgångar, som har många, många orsaker, och som andra kan förklara bättre än jag, i andra forum. Däremot vill jag mana till eftertanke och reflektion över sådant som vi i it-branschen tar för självklara framsteg och naturlig utveckling.

Ta själva begreppet digitalisering. I företagsvärlden handlar allt just nu om digital transformation, att med digital teknik förbättra processer, effektivisera verksamheter och utveckla affärer. Samma sak inom offentlig sektor. Effektivisering och verksamhetsutveckling.

Det här är bra saker, för oss som anser att teknikutveckling är av godo och som tror att digital teknik kan förlösa oförlöst potential.

Läs också: Vad händer med tech-industrin? Frågorna fler än svaren när Trump blir president.

Och det finns ju otaliga positiva effekter av digitalisering. Ökad lönsamhet i företagen som påverkar ekonomin positivt, bättre tjänster för konsumenter och medborgare som rentav påverkar livskvaliteten positivt. Till exempel.

Men. Det är ju inte bra för alla. En herrans massa människor har blivit och kommer att bli av med sina jobb på grund av allt detta. Massor, massor av människor. Vi i bubblan är dock för blasé för att ta det på allvar, “robotarna tar våra jobb” är redan en uttjatad trop, och vi som kan teknik, ja vi har ju vårt på det torra. De andra, ja de får väl “hänga med” eller skylla sig själva.

Så kan vi inte ha det. Vi kan inte isolera oss på det sättet längre.

Vi måste bli bättre på att förklara vad som är bra med den nya digitala världen, samtidigt som vi måste börja förstå, acceptera och ta ansvar för de negativa konsekvenser som faktiskt finns. Hur påverkas människor? Deras vardag? Vilka tjänar på det? Vilka hamnar efter? Det må låta som en fråga för politiken men jag både tror och tycker att det är här mycket av företagens CSR-satsningar behöver ligga.

Superinvesteraren Steve Anderson på Midas Ventures berättade till exempel under Web Summit om ett företag han är involverad i, som säljer robotisering av disken på restauranger. Hos dem ingår redan vid försäljningen att diskutera med kunderna om vad som händer med de snart arbetslösa diskarna och hur de kan fångas upp, exempelvis om de kan vidareutbildas. Den typen av ansvarstagande är här för att stanna, det ser jag som en nödvändighet.

Ett annat område där tekniken uppenbart bidragit till polariseringen och radikaliseringen är förstås de sociala medierna. Även stora vänner av yttrandefrihet, fri opinionsbildning och fri kommunikation kan se att det finns mer för sådana som Facebooks Mark Zuckerberg, Twitters Jack Dorsey och Reddits Alexis Ohanian att göra. Det behöver inte handla om att slå ner på yttranden, att tackla missbruk och visa att man har ett ansvar och ett ägande i problematiken skulle vara ett stort steg på vägen.

Ett tredje område jag vill peka ut, inte för att människorna i det har ett ansvar för hur det blivit, utan för att de har möjlighet att bidra till en förändring, är startup-världen. Efter en rundvandring bland de många hoppfulla entreprenörerna på jättemässan i Lissabon är det slående hur många nya företag som försöker lösa problem som inte finns. Absolut inte. Non existent.

Ett har en app som är den första att boka en städare på “under 60 sekunder”. Ett söker pengar för en app som hittar närmaste irländska pub, något som “miljontals” folk hittat “i hundratals år”, enligt deras egen pressrelease. Ett tredje vill vända upp och ner på "den tusentals år gamla marknaden för siare". Tre snabba exempel som ändå inte är i närheten av galenskaperna som frodas i Silicon Valley med appar för allt från Uber för sophämtning till betygsättning av sociala kontakter.

Läs också: Trump klar vinnare – i de sociala medierna

Tänkaren Evgeny Morozov har döpt fenomenet till “solutionism” och det är allt som är fel med en ekonomi som söker tillväxt, investeringar och exit framför allt annat, nytta be damned.

För grejen är att det är sjukt smarta personer som gör detta! Jag älskar smartnessen, drivet och innovationsrikedomen som många unga hugade entreprenörer visar. Fundera på om hur det skulle bli om de, och investerarna som driver riktningen, med ett uns CSR-tänk kunde kombinera den entreprenöriella drivkraften med lösningar som hjälper oss alla, som skapar fler jobb, som löser upp knutar på arbetsmarknaden, i samhället, i ekonomin? Vore det inte lite coolare än örton appar för matkassar och lunchleveranser?

Teknikmedierna är lika goda kålsupare som alla andra, nota bene. Vi är på tok för upptagna med navelskåderi och hyllandet (eller sågandet) av olika produkter, lösningar eller strategier. Det är sällan några av oss lyfter blicken, eller ens förklarar hur den här nya tekniken påverkar människor som inte tillhör branschen, it-cheferna eller entusiasterna. Vi är lika mycket inne i bubblan, det slutna ekosystemet av självklarheter, som alla andra.

Men jag kan ärligt lova att göra ett försök för att åtminstone denna publikation ska bli bättre på att visa upp den stora bilden. Det kommer vara bra både för oss själva och för er läsare, gamla som nya. Det är jag övertygad om.

Techbranschen brukar vara ganska effektiv på att hålla sig utanför politiken. Ja, inte när det finns egenintresse förstås, minns Tim Cooks utfall mot EU:s skattedom, Googles och Microsofts kamp mot monopolanklagelser eller Ubers ständiga uppror mot transportmyndigheter världen över. Men på det stora hela har det varit rätt ljumt, företagen donerar till båda kandidaterna, sen är det bra med det. Politiken sköts i Washington, tekniken i Silicon Valley.

Jag tror och hoppas att valet av Trump blir katalysatorn som betyder slutet för detta, och början på en ny, mer samhälls- och politiskt medveten it-bransch.

I onsdags sprack it-bubblan. Låt oss hjälpas åt att hjälpa till nu.