Jag kom nyligen tillbaka till redaktionen efter ett par intensiva timmar på Sweden Demo Day. En dag helt tillägnad startupbolag av alla sorter som får en möjlighet att träffa investerare och nätverksproffs. Med den välbeprövade metoden att formulera sin affärsidé på ett stycke brunt papper får de chansen att sprida idéen med just sitt företag.  
Vet inte vilket event i ordningen det är jag går på, men mitt första var för drygt två år sedan. Och något har förändrats. Kanske är det omfattningen på dagens evenemang. Men en känsla av mognad infinner sig. Både grundare och investerare tycks mer måna om att hitta rätt, snarare än att hitta något överhuvudtaget. Missförstå mig rätt, matchningen har alltid varit viktigt. Men den otåliga ivern som jag så ofta mött har ersatts med ett ivrigt tålamod.

Anledningen till att man grundar ett företag är ofta för att man ser att det finns ett behov att fylla. Inte alltför sällan är det ett behov som finns i ens närhet, till och med en omedelbar närhet. Vilket resulterat i en lång rad bolag som hittat just sin bransch version av Spotify, Uber, Airbnb och Linas matkasse. Snälla ni, bespara mig ytterligare en matkasse! Och låt mig slippa alla jämförelser med redan etablerade storheter. Ni måste kunna stå på era egna ben.

Läs också: Eget patent guld värt när startups raggar riskkapital

Vilket leder mig in på en av de första reflektionerna jag gör efter Sweden Demo Day. Som för övrigt är ett evenemang som arrangeras av Tillväxtverket, på uppdrag av näringsdepartementet. 200 bolag fanns på plats och blandningen på bolag var slående. Fragmenterad sa Pontus Ogebjer, en investerare från Schibstedt Growth jag pratade med. Vilket kan låta negativt, men snarare ser han det som ett tecken på att startup-tanken sprider sig. På samma sätt som digitaliseringen tar fart i samhället i övrigt. Och jag håller med honom.

Det är inte längre samma övervikt av konsumentprodukter. Inte heller är det lika många entreprenörer som tagit redan etablerade lösningar och modellerat om dem. Ja, det finns många sociala nätverk av olika slag representerade. Det finns rekryteringsappar som jag har svårt att se att de kommer hitta någon större marknad. Det finns varianter på diverse sociala plattformar där min uppfattning är att de behöver fila på både affärsmodell och grundidé ett par vändor till.

Sabina Wizander, investerare på Wizander, har en liknande trendspaning. Hon ser också hur fler sektorer täcks upp och hur enskilda branscher breddas. Som fintech, där det ofta är fokus på stora lösningar, som till exempel Klarna. Nu börjar nya bolag istället rikta in sig på små- och medelstora företag. De som är för små för storbankernas lösningar, men som inte kan förlita sig på it-tjänster för konsumenter. Inte minst inom det som kommit att kallas frilansekonomin. Samtidigt ser hon fler entreprenörer som satsar på lösningar för äldre.

Sabina Wizander
Sabina Wizander, investerare på Wizander.

En av dem är Hanne Pålsson, hon har i sitt examensarbete tagit fram en ny lösning på larm för äldre. Ni vet de där knapparna som sitter på ett armband. Hanne har designat något som mer liknar ett aktivitetsarmband. Ett larm som inte är beroende av någon telefon eller dosa i hemmet. Och som aktiveras genom att greppa tag om bandet. Något som hon säger gör det lättare för personen som behöver hjälp. Larmet går dessutom inte bara till hemtjänsten utan till anhöriga som kan svara, för som Hanne Pålsson säger så är många av larmen av mer sociala karaktär.

Ett annat exempel på det, visserligen även det en konsumentprodukt, är Tendo. Ett företag som med en typ av exoskelett vill hjälpa människor med till exempel reumatism. Eller egentligen alla som inte på egen hand kan greppa tag i burklock eller nypa tag i nycklar. Den färdiga produkten är tänkt att stärka personens rörelse och kommer som prototyp i januari. Sofie Woge berättar att det viktiga har varit att utgå från användarens behov och inte från symptomen.

Bredden är det som står ut på Sweden Demo Day: lösningar för resursfördelning och planering, energilösningar för hemmet, tjänster för bättre och smartare miljöarbete och för att utnyttja de begränsade resurser vi har. Nätverk för att skapa vänskapsband, för att skapa yrkeskontakter och för att sprida kunskap.

Den enormt stora elefanten i startup-världen är könsfördelningen. Det går inte att lyfta den frågan för ofta. Det är fler män som startar bolag, det är fler män som syns och det är fler män som får pengar. Vid en pressträff anordnad av Annika Lidne från Dramatify samlades omkring 30 kvinnliga grundare och entreprenörer. Frågan om varför kvinnor fortfarande är så få besvarades av bland andra Jessica Stark från Sup46 och Elin Elkehag från startupbolaget Stilla Motion. Eller de försökte söka ett svar.

Min första tanke var, ska jag ärligt erkänna, suck: nej, inte ytterligare sammanhang med en helt okritisk positivism där enskild kämparglöd är nyckeln. För visst återkom samma mantra från tidigare, kvinnor måste tro på sig själva och våga ta plats. Men panelen problematiserade också den verklighet de själva verkar i. Som när Elin Elkehag lyfte det faktum att ingångsvinkeln ofta är att det är negativt att vara kvinna. När det i själva verket handlar om att utnyttja möjligheterna på rätt sätt, att se fördelarna med att vara en av få kvinnor. Det öppnar andra dörrar än de som är tillgängliga för männen. Och det är upplyftande att de kvinnor som faktisk driver företag ser att det blir bättre. Som grundarna av modeappen It’s my styl, som i dag möter en helt annan förståelse för deras målgrupp – unga tjejer – och kunskap om deras betydelse.

Läs också: Han är Sveriges bästa utvecklare 2016 – ”fruktansvärt roligt att göra skillnad”

Pengar är viktigt, det går inte att komma ifrån. Vem som får pengar är viktigt för att en rättvis och jämställd bransch ger bättre produkter och bättre företag. Det visar inte minst de rapporter som jämfört mångfalden i bolag och deras framgångar. Men det är också mycket fokus på pengar. Och här riktar panelen en känga till media: det skrivs för mycket om när företag får pengar, inte om deras tjänster och produkter. Varför detta fokus på pengar undrar Elin Elkehag? Naturligtvis går det inte att bortse från att ekonomiska medel är en förutsättning för att grundarna ska kunna leva på sin idé, skala upp och inte minst gå från idé till handling. Men är det inte viktigare att fokusera på vad entreprenörerna vill göra?

Bolagen på startup-minglet har oftast bara något åt på nacken. En del söker finansiering, somliga har fått en grundplåt att stå på. Men antalet företag som nämner pengar i första två, tre meningarna är färre än tidigare. Det är mer fokus på vad produkten eller tjänsten bidrar med, mer fokus på samhällsnyttan. Ivern finns kvar, viljan och tron på den egna idén likaså. Men entusiasmen präglas av ett allvar. Kanske har hajpen börjat lägga sig, kanske har branschen börjat mogna. Kanske har de börjat lära sig stå på egna ben.