Har du hört någon säga att ”vi kan inte ta ner applikation X för det finns ingen tjänst vi kan använda i stället”?

Visst kan det vara som så att viktig funktionalitet som finns i en gammal applikation inte finns enkelt tillgänglig i någon modern webbtjänst. Men problemet är att det ofta räcker med att ett fåtal personer, kanske på en avdelning av många, hävdar att de måste fortsätta använda en gammal applikation. Det blir väldigt många gamla applikationer som fortsätter snurra, ofta bara till nytta för en liten del av företaget.

Frågan är om det här är lönsamt för hela företaget eller om det är ett exempel på klassisk suboptimering, att den enskilda avdelningen eller arbetsgruppen fungerar effektivt och är lönsam, medan hela företaget inte når full potential.

Läs också: Försäkringskassan tar VR till hjälp för att förstå 30 miljoner rader kod

Dessutom är en stor mängd gamla applikationer, med största säkerhet baserade på ett myller av olika tekniska plattformar, det värsta tänkbara hindret för den efterlängtade digitala transformationen (med stort D).

Vad kan man göra åt det här? Tja, om det inte är frågan om absolut verksamhetskritiska applikationer, typ administration av medicinering till väldigt sjuka patienter eller bokföring, så kan man faktiskt bara släcka ner den gamla applikationen och se om inte de berörda kan komma på någon kreativ lösning.

Det kan absolut bli kaotiskt och verksamheten blir med största säkerhet lidande, åtminstone till en början. Men det visar sig ofta att omställningen inte är så dramatisk och tro det eller ej, efter tag tycker man att det faktiskt har blivit bättre.

Hur vet jag det här? Jo, vi har släckt en del gamla applikationer där jag jobbar, med gott resultat, och jag får höra en hel del berättelser om andra som gör det.

Läs också: Skol-it-strategen: Okej att bli rädd av förändringen – men inte att bli handlingsförlamad

För att det ska fungera krävs nog två saker:

För det första bör användarna verkligen engagera sig i att hitta en ny lösning. Det spelar mindre roll om det görs på ett formellt eller ett informellt sätt. Men om man förväntar sig att it-avdelningen eller någon annan ”utomstående” ska lösa problemen så kommer det att ta tid och man kommer att uppleva att de egna önskemålen inte tas om hand.

För det andra måste man släppa sargen. Ordning och reda är absolut viktigt, men inte till vilket pris som helst. Det är rätt ofta viktigare att saker överhuvudtaget blir gjorda än att de blir gjorda på bästa möjliga sätt.