Nanoteknik lovar stort men kommer att bli ännu större. Det finns applikationer inom alla områden – från biomedicin till rymdindustri. Och med teknikens litenhet och precision kommer vi att kunna kopiera vad som är producerat av naturen. 

Ibland går utvecklingen inte så fort som vi förväntar oss, men den är inledd.

Forskare vid University of Texas har tagit fram kolfiber som kan utvinna energi ur socker och utföra arbete. I princip är det artificiella celler som får sin energi ur vätgas och alkohol, en inte alltför skrämmande kombination, men de är dessutom hundra gånger starkare än mänskliga celler. 

På egen hand betyder forskningen inte mycket, men i kombination med andra forskningsresultat innebär det att vi i framtiden kan ha robotar som kan röra sig som människor.
Det hittills största problemet har varit att robotarnas tunga batterier förkortat deras aktionsradie är nu löst.

Ett exempel på hur man kan använda de nya rönen är möjligheten att övervaka gränser och anläggningar med Star Warsliknande ”droids”. Automatiserad gränsövervakning som direkt svarar på larm från detektionssystem löser problemet med stora ytor där kostnaden för mänskliga agenter blir omotiverat hög. 

Hybridlösningar blir givetvis det inledande tills utvecklingen förfinats och de artificiella agenterna nått tillräcklig operativ självständighet. 

En annan möjlighet är att i framtiden tillverka artificiella kroppsdelar för de människor som förlorat en kroppsdel i en olycka eller fötts utan armar eller ben.
Nanotekniken är nu lika mångfacetterad som samhället, och applikationerna kommer att återfinnas över en stor bredd.

Tekniskt befinner vi oss i data-ålderns 1700-tal. Därför tror jag inte att vi kommer att lida brist på unga människor i framtiden.
Det kommer att finnas en stigande produktivitet och vi kommer att ha större möjligheter att öka människors hälsa och välbefinnande. 

Tanken att endast de som är
20–50 år gamla är produktiva bygger på tre antaganden: att vi utför ett fysiskt ansträngande arbete, att vi tappar förmågan att vara produktiva kort tid efter uppnådd medelålder och att effektiviteten i samhället är statisk.
Inget av dessa antagande stämmer. 

Nanoteknik kommer att vara en del av ett nytt samhälle, ett dynamiskt samhälle där vi i stället för att ersätta industrialismen med ny teknik optimerar resursanvändning, effektiviserar flöden och inte längre är beroende av enskilda tekniker.

Problemet är att vi ser framtiden genom industrialismens linser och då ser vi en brist på mänsklig arbetskraft. Men framtidens effektiviseringsökning kommer tvärtom att göra fler ”arbetslösa” och arbetskraftsbristen kommer aldrig att inträffa. Om marknaden tillåts fungera utan politiska fornlämningar från industrialismen kommer vi att få en tillväxt som gör att det inte finns några arbetslösa – arbetsuppgifterna har tagits över av nanoteknik och intelligenta system som är så effektiva att vi är försörjda av överskottet och kan gotta oss hela dagarna.
Det är ingen skam att inte ha ett arbete. Arbete är inget självändamål. 

Om samhället kan skapa resurser att försörja befolkningen utan att den behöver arbeta – då har vi nått längre än i dag. 

Jan Kallberg 
debattör och författare