Eller är det när ett föremål lyckas tilltala inte bara våra rationella behov utan även våra emotionella? När man ler åt brödburken eller väljer mobiltelefon helt enkelt för att den känns rätt i handen?
Det finns antagligen lika många svar på frågan som det finns designers. Enligt John Thackara är design en process som varar under ett föremåls hela livscykel och involverar andra föremål, de människor föremålet interagerar med såväl som det ekologiska systemet. Det är summan av de avtryck ett föremål ger ifrån sig.

I en allt mer komplicerad och komplex värld är design att ta ansvar för det man skapar. 

Boken är en sammanfattning över de konferenser som kunskapsnätverket Doors of Perception arrangerat de senaste åren. Dessa har beskrivits som designvärldens motsvarighet till World Economic Forum. 

Kapitelindelningen följer konferensernas teman med ledord som flow, play, lightness och speed. Alla symboliserar de en unik frågeställning kring skapandet av artefakter som ska ingå i människors liv.

Nästa Doors of Perception-konferens går av stapeln i New Dehli i februari 2007. Ämnet som gäller är mat och bränsle. Frågeställningarna som tas upp ger en tydlig bild av Thackaras designfilosofi. 

Det handlar bland annat om att synliggöra de sociala, etiska och ekologiska konsekvenserna av matproduktion och transport av mat. Med största sannolikhet blir det ett spännande evenemang, och den intresserade kan anmäla ett relaterat projekt på konferensens hemsida senast i dag.

Vilken är då bubblan i bokens titel? Jo, det är vad flygledare kallar det tillstånd då de har flow och kontroll. När tekniken och människan befinner sig i harmoni, i synk. Det är detta tillstånd Thackara vill att vi ska eftersträva. 

Det är en faktaspäckad bok full med intressanta och tänkvärda siffror. Till exempel den att om 500 000 svenskar ersatte sin telefonsvarare med en nätbaserad tjänst skulle det spara in 10 000 ton koldioxidutsläpp varje år. Eller att det på en enda dag sker lika många telefonsamtal som under hela året 1983. Ytterligare en: att 300 000 amerikaner befinner sig i luften just i detta nu.

Bara över de amerikanska delstaterna flyger alltså en stad av Malmös storlek omkring på 10 000 meters höjd dygnet runt, året om. 

Flygplanet var en uppfinning som förändrade samhället och vår kultur. Det är också en maskin som står för enorma mängder utsläpp av ämnen som förändrar atmosfären. 

Som designer, vare sig det är av flygplan, mobiltelefoner eller mjukvara, styr man hur objekt används och därmed även vilka avtryck förändringen de för med sig gör i människors medvetande, i det ekologiska systemet och i vår gemensamma kultur. Detta är kärnan i budskapet i Thackaras bok.

Till skillnad från andra utvecklingsskeptiska, som Bill McKibben, Jeremy Rifkin eller Francis Fukuyama, säger inte Thackara stopp åt utvecklingen. Tvärtom ser han snarare tekniken som en möjlig förlösare av nya sätt att skapa.
Han vill däremot få oss att fundera över konsekvenserna av hur vi designar och paketerar de produkter vi erbjuder människor. Att börja med frågan: vilka resultat i människors liv vill vi uppnå med denna produkt, till och med innan man vet vad produkten är för något. Att förstå produkten som en del av ett system, en helhet. Att designa hur produkter uppför sig snarare än hur de ser ut.
Som sagt: att ta ansvar.

Detta är givetvis en oerhört komplex uppgift: fråga bara de som försökte sig på att skapa det papperslösa kontoret. Thackara lämnar få riktlinjer eller råd om hur man ska gå till väga, hans roll är snarare att ställa de rätta frågorna. Detta är delvis en svaghet i boken. Jag kan föredra författarkollegans Bruce Sterlings närliggande tankar kring blobjects och spimes som känns mer visionära men samtidigt ändå mer konkreta. Kanske bör man läsa båda. 

Thackaras budskap om sociala och ekologiska bieffekter kan låta grandiost och oöverkomligt, men även små designbeslut kan få stora konsekvenser. Om du deltar i skapandet av något som ska brukas av människor (och vem gör inte det?) är den enda fråga du egentligen behöver ställa dig: är jag redo att börja ta ansvar?

Att börja med att forma sitt eget tänkande i de nya banor som krävs för detta är ett första steg och som sådan formgivare fungerar Thackaras bok mycket bra.