Han skrev: ”Jag har en fråga som kanske låter dum. Hur som helst: vart har alla programmerare tagit vägen?”
Aronsson beklagade att det knappt syns några hackare längre, i bemärkelsen programmerare som uppfinner nya trick.

Och han undrade om det på Wizards of OS 4, konferensen om öppen källkod i Berlin, egentligen talades om kodande.

Nej, det gjorde ju inte det. I stället talades det om vad resten av samhället kan lära av programmerarna.

De har skapat nya sätt att utveckla program på ett socialt vis.
Men även andra attityder som kommer från hackarkulturen och som har genomsyrat internetvärlden sprider sig och påverkar samhället.

En hackare betraktar inte världen som färdigbyggd.
Hackaren är ett aktivt subjekt som har en idé om hur han hela tiden själv kan ingripa och fixa till världen så att den passar honom bättre.

Och eftersom han inte betraktar mjukvara och information som något man kan äga leder det till konflikter ibland.
Sonys kamp mot hackare som manipulerat koden i deras robothund så att den kunde dansa jazz är välkänd.
Olagligt kringgående av kopieringsspärrar hävdade bolaget. Vaddådå, världen blev ju roligare, tyckte hackarna.

Bilhackandet har gått från raggarnas ombyggnadsprojekt till högteknologiskt överlistande av tillverkarnas ambitioner.

Greg Hanssen i USA börjar bli legendarisk i USA eftersom han modifierat hybridbilar som ska gå på el och bensin.
Batteriet laddas upp under körningen och kickar in ibland så att bränsleekonomin blir bra.

Han bytte batteriet och hackade bilens dator så att den tror att den nya batteriet beter sig annorlunda än det gör.
Bilen kan nu pluggas in på el­nätet över natten och laddas upp, trots att Toyota inte alls har tänkt att deras Prius skulle användas på det viset.

The Economist förutspår nu bioteknologiskt hackande. För 50 000 dollar kan man på begagnatmarknaden plocka ihop ett komplett laboratorium för dna-experiment.

För dyrt och svårt för tonåringen ännu, men fullt möjligt för folk med utbildning som likt Apples Steve Jobs vill hacka igång verksamhet i garaget.

Konstnärer talar om att hacka utställningar, det vill säga bryta mot deras grundläggande regler.

Feminister talar om att ”hacka kroppen” genom att använda den på andra sätt än man förväntar sig i pornografi och könsroller.

Uttrycket passar för Stelarc, den australiske performancekonstnären som var i Sverige i våras och håller på att ympa ett extra organiskt öra i ansiktet.

Det ska fungera som en trådlös mottagare för real audio-strömmar från nätet.

Man talar till och med om ”life hacking”. Framgångsrika ”geeks” sägs vara mästare på att fokusera på sitt kodande i en tid av informationsöverflöd.

De lyckas hacka hela livet för att inte bli bortsköljda från sina uppgifter.

Konsulter lär nu ut metoder som att kolla e-posten mindre ofta och arbeta i helskärmsläge så att inga andra program distraherar samt geekens brytande av alla regler: att bära runt på en bunt med tummade och smutsiga indexkort, med ett brunt gummiband runt, där man har all verkligt viktig information.

Hackarna visar att man inte behöver acceptera allt som det är, vare sig det gäller ”färdiga” produkter eller grundläggande beteenden. De kan, de vill, de törs!

Jag hoppas att Lars Aronsson hittar nya platser för att byta tips programmerare emellan.
Under tiden kan han glädja sig åt att hans och andra kodares påverkan nog har varit större än man först anar.

Oscar Swartz
är nätveteran, ekonom och skribent som även bloggar på swartz.typepad.com/texplorer