Genetix är en genialisk mjukvara. Det krävs bara 32 kilobyte för ett helt operativsystem – inklusive ordbehandlare och ett stort antal tillämpningar.

Men ännu har ingen börjat använda geniprodukten.
– Företagen har inte riktigt förstått vad som pågår. Det är svårt att få fram pengar. Att säga att jag är besviken är ett kolossalt understatement, förklarar upphovsmannen Bernard Hodson.

Computer Sweden träffar Bernard Hodson i hans hemstad Ottawa i Kanada tillsammans med en reporter från Business Week i New York. Han har hämtat oss i sin röda Toyota Matrix och i en hotellsvit berättar han om Genetix trassliga väg mot framgång.

Genetix är programmet som bygger på Alan Turings principer och som i ett slag skulle göra armén av datorprogrammare överflödiga – de skulle på sin höjd bli systemanalytiker. Konceptet har varit nära att slå igenom i många år nu, men har gång på gång stupat på grund av bristande utvecklingskapital.

Sonen jobbar åt svenska marinen

Bernard Hodson, far till två döttrar och fem söner – en av dem utvecklar mjukvaror till General Dynamics åt den svenska marinen – berättar att hans kusin i sin ägo hade det allra första operativsystemet som Bill Gates tillverkade. Tyvärr har kusinen gjort sig av med det, Bernard Hodson hade gärna sparat det.

– Det fungerade någorlunda, fast mycket sämre än mitt, och det var egentligen inte värt ”a dig”. Men utifrån det ekollonet har vi fått den här fantastiska utvecklingen, därför att Gates var sponsrad av IBM. Han var så klart en god affärsman också. Nu har vi den här enorma röran av mjukvaror och de här otroliga infrastrukturerna. Windows kräver i dag 700 miljoner bytes! Jag har fortfarande svårt att tro att Bill Gates en gång sade: ”Varför skulle någon vilja ha mer än 256 kilobytes?”

Den 77-årige Englandsfödde kanadensaren är ingen duvunge inom datorvärlden. Han konstruerade jetmotorer på 1950-talet, utvecklade missiler åt den kanadensiska flygindustrin, gick över till programmering för Univac och blev en av världens första professorer i datavetenskap vid Manitoba-universitetet där han skrev den första kompilatorn för programspråket Fortran. Han tackade nej till chefsjobbet på Philips avdelning för datavetenskap. Nyligen bad superdatorförtaget Cray honom att föreslå en vice direktör till deras mjukvaruavdelning i Minneapolis.

Dessutom älskar Hodson europeisk fotboll. När han var på match i Liverpool för ett tag sedan hälsades han personligen välkommen av speakern på Anfield Road.

Ska ta över industrin
Bernard Hodson har ännu inte gett upp hoppet för sin virtuella maskin, som egentligen är en mjukvarudator fri från virus, spam och hackers. Hans smarta kort med inbyggda processorer ska ta över industrin, steg för steg.

– Företagen kan fortsätta med sin normala verksamhet, men stoppa in mitt logiska kort i systemen och få det att fungera med allt annat som pågår. Sedan kan de börja lägga till tillämpningar i kortets program. Första uppgiften blir att konstruera ett e-postsystem utan allt skräp, vilket är en enkel sak. Sedan kan mitt logiska kort ta över den ena huvudfunktionen efter den andra. Det är vad jag tror kommer att hända, säger han.

– När väl mitt koncept är accepterat kommer företagen att sätta in de smarta korten i sina egna datorer. Och bolagen som tillverkar datorerna kommer… schwung! – han svänger armarna upp i luften – att ta över Microsoft. Det är så obegripligt enkelt att det kommer att erövra världen!
Hodson är övertygad om att djungeln av mjukvaror kommer att rensas i framtiden.

– En dator har i dag så många tillämpningar att det är absurt. Vi måste nog, som IBM föreslår, skapa ”software on command”. Jag tror att två saker kommer att hända. Först har du många logiska tillämpningar på ditt smarta kort, sedan har du ett företagsbibliotek (”Enterprise library”) med alla de andra tillämpningarna och för det behöver du inte 700 miljoner bytes utan högst tre tusen bytes. Så när du behöver ett program hämtar du det från biblioteket och kör det i ditt eget lokala system.

Tror på nanotekniken
Han tror också mycket på nanotekniken som passar hans eget koncept som handen i handsken. Genetix är uppbyggt efter samma princip som arvsmassan.

– Det är idealiskt anpassat för nanoteknik för det finns logiska element som redan etablerats på ett smart kort. Du tar bara logiken från programmet i smarta kort och sätter in i den atomiska logiken. Det blir ingen elektronrörelse, bara en förändring av polariteten. Det kommer att bli kul. Men det måste finnas en nanokonstruktion först, till exempel något inne i en blodåder.

Med nanoteknik skulle det också gå att tillverka enkla och billiga datorer åt utvecklingsvärlden. Det kommer att ske tidigare än vi anar, tror Bernard Hodson.

Men först gäller det att få Genetix i produktion, att industrin börjar tillämpa Bernard Hodsons koncept. Det finns idag färdiga prototyper av hans smarta kort, men ingen datortillverkare använder dem ännu. Hodson har genom en omfattande dokumentbeskrivning försäkrat sig om att innovationen inte skall gå i graven med honom när han dör.

– Det sägs att den enda som kunde programmera en Turingdator var Turing själv. Jag har försäkrat mig om att det inte ska hända med Genetix när jag dör, skrattar han.