– Jag är inte internetberoende, men jag tror jag skulle få panik om jag inte hade tillgång till det. Till att börja med skulle jag inte kunna göra någonting på jobbet utan internet.

– Jag blir frustrerad redan om anslutningen går långsamt. Jag skulle inte kunna handla och göra betalningar. Livet skulle bli mycket mer obekvämt, säger ingenjören Eun-jo Lee från Gumi.

Nästa tjänst på gång är mobilt bredband, som från i år har börjat rullas ut i Seoul.

Man kan få några tiotal Mbit/s till mobilen beroende på avståndet till basstationen. Själv får man röra sig i en hastighet upp till 60 km/tim.

Tekniken har namnet Wibro, en koreansk variant av Wimax, som i sin tur är speciellt utformat för multimedia och tal.
Det här förenklar också mobil tv. Tjänsten, via standarden dmb, lanserades i slutet av 2005. Under 2006 har cirka dussinet kanaler blivit tillgängliga.

– Jag har en dmb-mobil som jag använder ibland när jag reser till eller från jobbet. Men jag tror inte mobilteve kommer att användas mycket ens nästa år, säger Wun-jeung Chang, statlig tjänstekvinna från Seoul.

Än så länge tycks tv i mobilen inte ha blivit någon större succé, men två av sex intervjuade har ändå tillgång till mobil-tv.