Spam är i ett socialt problem, inte ett tekniskt. Lösningen bör inte vara en teknisk spärr som hindrar utgående trafik, utan en signal om att ingen vill ta emot trafik från vissa avsändare. Avsändarnas trafik är oönskad av alla respektabla aktörer på nätet.

Icann bör inte ha makten och rätten att begränsa ett lands, ett företags eller en individs möjligheter att använda internet.
Icanns roll bör begränsas till att vara garanten för att uppgifter om vem som står bakom en domän offentliggörs, så att ingen kan gömma sig på nätet.

Andra organ ska tillhandahålla information om vilka domäner och ip-adresser som långsiktigt har en hög andel illegal nättrafik.

Det ska vara öppet för varje land, företag och internetoperatör att avstå från att ta mot trafik från sådana delar av internet tills förhållandet rättats till. Det ska också vara normalagerandet att inte släppa in sådan trafik i det egna adressutrymmet.

Det ska också vara offentligt vilka företag och internetoperatörer som inte rättar sig efter bannlysningarna, så att det kan vägas in vid enskildas köpbeslut, liksom för b2b-beslut.

Varken operatörer som nonchalerar varningarna för oseriösa områden eller de som listats bör komma ifråga vid offentliga upphandlingar.

Samtidigt måste myndigheter och politiker liksom internationella organ ta problemet på större allvar.

I Secure Works blogg frågas varför USA i WTO-förhandlingarna med Ryssland tar upp stängning av allofmp3.com men inte diskuterar stängning av de sajter som används för spridning av virus och spam, vilket vållar företag globalt mycket stora kostnader.

Samtidigt markerar EU-kommissionen missnöje med ineffektiv bekämpning av ”spam, spion- och sabotageprogram” i EU-staterna.

Det förhandlas om Turkiets EU-medlemskap, ett land med en släpphänt internetoperatör vid spam.

Vi måste sluta ge dubbla signaler, vi måste markera vår syn på missbruket av internet och passivt eller aktivt stöd för sådant.

Steg ett borde vara politisk press mot de aktörer som saknar vilja eller förmåga att hantera interna problem, till exempel i samband med internationella överläggningar.

Steg två blir att offentliggöra i vilka fall steg ett misslyckats för att var och en ska kunna skydda sig mot trafik.
Men rätt att stoppa andra att ta mot internettrafik bör inte medges någon. Det är i stället rätten att vägra ta mot trafik från vissa avsändare in i sin egen del av internet som ska få genomslag och övertyga.

Dessa ”vissa” bör pekas ut av FN, OECD och PTS på basis av rapporter från enskilda personer, organisationer, myndigheter och internetoperatörer.

Det gäller upprepade problem och oförmåga att skydda omvärlden från problem från dess egna nät och kunder.

Kan vi sätta enskilda medborgare i ekonomisk ”karantän” på grund av misstanke om terroristsamröre måste vi våga peka ut och oskadliggöra dem som stöttar dessa internetterrorister.
De vållar näringslivet, vårt samhälle och internet stora problem och kostnader.

Claes Tullbrink
aktiv anti-spammare