Som en service till alla läsare som vill slänga sig med det senaste kommer här en chans att se om ni missat något (och ni kan jämföra er med Tanakas tjänsteman).

Blogg var det ord som de allra flesta hade stött på och dessutom kände till vad det betyder, över 93 procent.
Sns står för social networking services, typ Myspace och Lunarstorm, och det visste 67 procent av tjänstemännen.

Webben 2.0 var ett uttryck som nästan 60 procent av de tillfrågade ansåg att de förstod, vilket är imponerande med tanke på den debatt som fortfarande omgärdar till och med dess berättigande.

Uttrycket skapades 2004 och syftar oftast på den nya typen av webbtjänster och aktiviteter.
Det innebär ett konstant och öppet interagerande mellan många användare och det kan inte existera offline, exempelvis Wikipedia, Blocket och Skype, men också chatt och sns.

Podcasting var det förvånande nog bara strax under 50 procent som visste vad det var, trots att det är ett i Japan vanligt förekommande distributionssätt för nyheter, horoskop och väder till mobilen, men operatörerna är å andra sidan noga med att inte använda technojargong i marknadsföringen av tjänster.

The long tail, det vill säga den snabbt växande marknaden för nischprodukter, syftar på den platta svansen efter puckeln med hitprodukter i en efterfrågekurva och blev en omskriven bok av Chris Anderson 2006. (Jag skrev om fenomenet i min decemberkrönika.)

Det visste mindre än 36 procent. Har gett upphov till derivationer som ”tail economy”.

The wisdom of crowds, typ massans klokskap på svenska, är en tes framförd i en bok av James Surowiecki.
Oftast förutsätts masspublik automatiskt innebära innehållsutarmning och slätstrukenhet, men James hävdar att i former som stöttar individualitet, decentralisering och aggregering kan många personers input kombineras så att resultatet blir vassare än det av ett fåtal experter.

Det visste nästan 27 procent av de tillfrågade.
Många företag har försökt implementera James idéer för att förbättra sin, eller andras, beslutsprocess det senaste året.

Creative commons, slutligen, är ett initiativ av Lawrence Lessig för att motverka vad de anser vara copyrightlagstiftningens oförmåga att hantera digitala produkter och de restriktioner som storföretagen tillåtits lägga på den kreativa friheten.

Den ideella organisationen tillhandahåller licenser där upphovsmannen ger upp delar av rättigheterna så att andra kan använda verket.

Man har därigenom skapat ett öppet bibliotek med miljontals digitala produkter.
Licenserna provades för första gången i domstol förra året och visade sig hålla.

Men det var det bara cirka 20 procent av tjänstemännen som visste.
God fortsättning på det nya spännande it-året 2007 allihop!

Sabine Ehlers
skriver om it-utvecklingen i Asien.
 Du når henne på sabine.ehlers@wanadoo.fr